Civil-militär samverkan efter flodvågen i Japan

19 september 2012

Den 11 mars 2011 drabbades Japan av en av historiens största registrerade jordbävningar, och efter ca 15 minuter började tsunamivågor välla in över stora delar av kusten i nordöstra Japan. Förödelsen var enorm, och man räknar med att ungefär 20 000 människoliv gick till spillo.

En massiv räddningsoperation drogs igång inom loppet av några minuter. Johan Elg, som är adjunkt i krigsvetenskap på Försvarshögskolan, fick ett stipendium av Scandinavia-Japan Sasakawa Foundation för att åka till Japan och studera den civil-militära samverkan som genomfördes under operationen.

Vad var utmärkande för insatsen i det tsunamidrabbade området?

Civil-militär samverkan på Sendai flygplats- För det första var den omfattande. För det andra var den bilateral. Ungefär 100 000 deltog från de japanska självförsvarsstyrkorna, och till det kom c:a 24 000 amerikanska soldater och sjömän som tillhörde de förband som är placerade på japanskt territorium.

- För att få en så stor och komplex operation att fungera krävs en fungerande ledningsapparat, men i Japan, till skillnad från i USA, finns det ingen tradition av så kallad gemensam ledning som inbegriper olika försvarsgrenar, exempelvis flotta och armé. Det tog tid innan den japanska insatsstyrkan till fullo förstod hur de skulle använda de omfattande amerikanska militära resurserna, vilket till stor del berodde på att den japanska ledningen hade dålig kännedom om den amerikanska kapaciteten.

Kan du nämna några av de slutsatser och lärdomar japanerna själva gjort?

- I grunden är den japanska beredskapen god. Eftersom mycket i en räddningsinsats handlar om snabbhet har det gjorts ansträngningar för att reducera tiden från beslut till insats. Till exempel kan en beslutsfattare på lokal nivå begära militär hjälp, och i prefekturatet Miyagi begärde guvernören formellt stöd från självförsvarsstyrkorna bara sex minuter efter jordbävningen. Att lokala befälhavare inom självförsvarstyrkorna själva kan aktivera sina förband utan att vänta på order torde vara relativt specifikt för Japan.

- En annan framgångsfaktor är lokalkännedom och övning, samt att det finns en god gemensam civil-militär lägesbild. En sådan upprättades tack vare att många före detta officerare tjänstgör i de civila ledningsplatserna.

Är erfarenheterna från Japan applicerbara på katastrofberedskapen i Sverige?

- Ja. Sverige är förstås väldigt olikt Japan, men även hos oss är övning och lokalkännedom nyckelord.

- För att civil-militärt samarbete ska fungera är det nödvändigt med personliga kontakter mellan det militära och civila, vilket skapas vid övningstillfällen. Lokalkännedom handlar om att ha personal utplacerad regionalt och lokalt, som har bättre kunskap om ett specifikt område än centralt placerad personal.