Politisk ledarskapsstil under lupp

5 oktober 2012

Intresset för ämnet är inget nytt för Pär. När han gick statsvetarutbildningen på Försvarshögskolan skrev han en uppsats om statsministrars personlighet och ledarskapsstil. Pär valde ämnet för sin avhandling eftersom han ansåg att statsvetare varit dåliga på att använda sig av politisk-psykologiska förklaringsfaktorer i studiet av politiska ledare.

- Det finns ett antal duktiga statsministerforskare, säger Pär, men de flesta forskare har varit försiktiga med att titta på personlighetsfaktorer. Jag frågade mig vad vi vet om svenska statsministrar, och utifrån tidigare forskning blev svaret: Ganska lite. Genom att förklara statsministrars ledarskapsstil utifrån politisk-psykologiska förklaringsfaktorer får vi bättre förståelse för varför statsministrar leder på det sätt som de gör.

Pärs utgångspunkt är att aktörerna har fått för lite utrymme. Han ville titta på personligheten, men det finns självfallet andra faktorer som påverkar ledarskapsstil, och därför har han tagit in ett antal institutionella frågeställningar. Vad är det för typ av regering de leder? Vilken partikultur kommer de ifrån? Hur upplever ledaren upplever det massmediala trycket? Hur ser den internationella situationen ut?

Pärs angreppssätt har lett till att han vidareutvecklat en modell som i tidigare forskning använts för att exempelvis studera amerikanska presidenter.

- Jag menar att personlighetsfaktorerna och de institutionella faktorerna samverkar och därför har jag genomfört analysen med en så kallad interaktionistisk ansats.

Vilka slutsatser drog du utifrån ditt material?

- Att det svenska statsministerämbetet är elastiskt, och rymmer många olika typer av ledarskapsstilar. Stilarna skiljer sig, och personligheten påverkar uppenbart vilken roll statsministern tar.

Man skulle kunna tro att socialdemokratiska enpartiledare agerar likartat som statsministrar, men det framkommer i avhandlingen att Göran Persson och Ingvar Carlsson är de mest olika ledarna i studien. Däremot finns stora likheter mellan Carl Bildt och Göran Persson liksom mellan Ingvar Carlsson och Thorbjörn Fälldin.

Det finns också olika sätt att påverka och nå inflytande i regeringskretsen. Ingvar Carlsson hade en stil som var ganska lågmäld, medan Göran Persson var mycket mer direkt och konfronterade sina statsråd.

- Det faktiska inflytandet som Ingvar Carlsson utövade var minst lika stort, men han har haft en mer lagledande och passiv stil som statsminister, säger Pär.

Var det något speciellt som du överraskades av?

- Bland de tydliga personlighetsdrag som framkom överraskades jag av Ingvar Carlssons slughet. Samtidigt som han uppfattas som en passiv lagledare styrde han mycket bakom kulisserna.

Under hösten undervisar Pär i kursen politisk psykologi och leder, som sektionsansvarig för CRISMARTS uppdragsutbildningar, höstens krishanteringsutbildningar.