Historik

Från närkamp till fredsfrämjande

1800-talet – i överensstämmelse med krigskonsten lagar

Den första militära högskolan, Högre artilleriläroverket, inrättades 1818 på Mariebergs slott på Kungsholmen i Stockholm efter initiativ av dåvarande generalfälttygmästaren Carl von Cardell. När Kungliga Krigshögskolan (KHS) grundades 1866 fick den svenska armén för första gången en utbildning för stabsofficerare. Initiativtagare till 1870-talets reformering av den högre officersutbildningen var generalstabschefen Hugo Raab. Genom att verka för en officersutbildning enligt akademiska principer lade han grunden för dagens officersutbildning på vetenskaplig grund.

1900-talet – världskrigens århundrade

Under första delen av 1900-talet utvecklades den högre officersutbildningen i de tre försvarsgrenarna armén, marinen och flygvapnet. Under de båda världskrigen introducerades mängder av nya vapensystem som exempelvis pansar, flyg, gas, ubåtar och kärnvapen. Därefter kom det kalla kriget vilket bland annat bidrog till att den högre officersutbildningen samordnades i den gemensamma Militärhögskolan 1961.

2000-talet – för fred i globaliseringens era

I och med Berlinmurens fall och Sovjetunionens kollaps försvann grundförutsättningarna för det gamla försvarssystemet. Försvarshögskolans roll har breddats till att omfatta också nya hot i både militärt och civilt perspektiv. Nya hot som terrorism, informationsoperationer, klimat- och miljöhot träder fram. Den säkerhetspolitiska miljön är mer komplex än förr. Nu krävs ännu mer av samarbete och förståelse mellan militärt och civilt, men också mellan olika civila aktörer, inte minst i fredsfrämjande insatser i främmande länder