Ida vill se fler tjejer på Officersprogrammet

Ida Sturk Officersprogrammet

Ida Sturk var länge nyfiken på att jobba i Försvarsmakten, men valde bort det för att hon är tjej. Tills en dag en kompis mer eller mindre knuffade iväg henne till Rekryteringsmyndigheten. En knuff hon idag är tacksam för. Ida läser nu sin tredje termin på Officersprogrammet med specificering mot logistik inom flygvapnet och känner att hon hamnat helt rätt.

Berätta lite om din bakgrund!

– Efter gymnasiet jobbade jag bland annat som maskinoperatör inom industrin och läste också några strökurser på universitetet. Jag hade nästan siktet inställt på en personalvetarutbildning men intresset för försvaret och flyg låg alltjämt där i bakhuvudet. Jag hade många bekanta inom soldatyrket och kunde inte riktigt släppa tanken på en framtida karriär i Försvarsmakten.

Varför tvekade du att antagningspröva?

– Jag hade nog för många fördomar, och fel bild av vad Försvarsmakten faktiskt var. Att jag inte skulle ha det som krävdes. Tjej och 163 centimeter lång, vad hade jag att erbjuda? Men min kompis visste ju att jag egentligen ville och han gav sig inte. Så jag sökte till GMU, gjorde testerna och blev av rekryteringsofficeren rekommenderad att rikta in mig mot officersyrket. Sammanlagt gjorde jag sedan sex månaders grundutbildning. Och det gick jättebra. Rädslorna var obefogade och när man väl bitit ihop och tagit steget så klarar man det.

Nu har du läst ett år på Officersprogrammet. Hur är det?

– Jag tycker utbildningen håller en bra nivå. Det är mycket studier och du måste ta kurserna på allvar, men om du lägger rätt tid på självstudier så är det inga problem alls. Programmet har genomgått en stor förändring och det märks. Det ställs höga krav på oss och jag har ett mycket mer seriöst intryck av skolan nu än det jag hade innan från vänner som gått här.

Vad tycker du har varit svårast hittills?

– Det var nog att hitta rätt studieteknik. Det är verkligen full fart från början och det tog mig några kurser innan jag kände mig helt bekväm med hur jag skulle lägga upp mina veckor och självstudierna. Men de flesta var ju i samma situation så vi lärde oss av varandra. Learning by doing helt enkelt. Idag känner jag mig bekväm med alla studier.

Ida vid datorn i sitt studentrum på Karlberg.

Någon favoritkurs så här långt?

– Taktikkurserna! Vi läser arenaspecifikt, vilket innebär att jag läser lufttaktik. Det är svårt att inte bli lite av en nörd när det gäller system och funktioner inom flyget. Vi har också fått besöka alla flottiljer och sett verksamheten på nära håll. Och det är ju ovärderligt i valet av vår framtida arbetsplats.

Någon kurs som varit extra tankeväckande?

– Ja, Fysiskt stridsvärde, 7,5 hp. Vi läste först teori och sedan var det dags att testa vad kroppen faktiskt är kapabel till.  48 timmar med nästan ingen sömn eller mat, men med konstant fysisk aktivitet. Jag tror jag kanske sov 2,5 timme totalt under korta stunder, man sover där man får möjlighet. Lärdom – ingen idé att lägga sig i sitt lilla enmanstält med fuktiga kläder och tänka att det är lugnt, att sömn är viktigare än värme. Big mistake. Du sover ingenting, så gör rätt från början. Mitt mantra som jag tagit med mig från grundutbildningen var "du måste bli vän med misären". Och det blev jag. Man går liksom in i autopilot-läge och bara gör det som måste göras. Man lär sig en hel del om sig själv och vad man klarar av på den kursen.

Hur är campuslivet på Karlberg?

– Helt klart speciellt! Det tog nästan ett halvår för mig att inse att jag bor gratis i centrala Stockholm, med alla vänner i samma byggnad. Vill du träna har du ett gym 100 meter från ytterdörren. Vill du ta en öl med kompisarna ligger mässen 100 meter bort den också. Hornbergs strands mysiga strandpromenad ligger 400 meter bort där kan du bada, grilla och se solnedgången. Restaurangen på området serverar dig frukost, lunch och middag. Och när du ska åka hem går pendeln till Arlanda direkt från Karlbergs station. Det låter reklamigt, men studiemiljön och gemenskapen här är verkligen helt fantastisk!

Karlbergs slott erbjuder många olika studiemiljöer.

Hur ser du på framtiden?

– Jag har ganska stora ambitioner inom yrket och vill vara med och påverka Försvarsmakten framåt. Och jag vill verkligen se fler kvinnor i försvaret. Efter examen väntar F21 och det är jag väldigt glad för. Fast mamma är kanske ännu gladare. Jag är ju från Luleå. Sedan har man rätt stora chanser att få uppleva andra regementen och flottiljer runt om i Sverige via bemanningsuppdrag från F21. Variationerna i yrket är stora och det passar mig.

Några tankar och tips till någon som funderar att söka till Officersprogrammet?

– Sök! Och ta vara på utbildningen och var öppen för vad den ger dig. Den utveckling jag sett hos mig själv är enorm. Och då trodde jag att jag hade full koll på vem jag var när jag började här, men nu inser jag att jag knappt vetat det. Var inte heller, som jag var, rädd för om du som tjej kommer klara grundutbildningen, eller Officersprogrammet för den delen. Det gör du, med rätt förberedelse och mental inställning. Du vet den där bergstoppen, den nås genom att du tar första steget och börja gå.