Sök
Blogger

Rektorsblogg

Rektorsblogg

– om forskning och utbildning inom försvar, krishantering och säkerhet.

Examensceremoni för Officersprogrammet 17-20

Publicerad den 09 sep, 2020 av Robert Egnell

Lördagen den 5 september examinerade vi formellt kadetterna vid Officersprogrammet 17-20 genom en högtidlig ceremoni vid Karlbergs slott. Tillsammans med överbefälhavare Micael Bydén, vicerektor Fredrik Ståhlberg, vår egen programledning för Officersprogrammet och chefen för MHS Karlberg övergick kadetterna till Försvarsmakten i egenskap av fänrikar.

De axlar sina nya uppdrag i en tid av omvälvande förändringar och en omvärld som står inför stora och komplexa utmaningar. De färdigheter de fått med sig från sin tid vid Försvarshögskolan kommer att vara avgörande för vår gemensamma hantering av dagens och morgondagens säkerhetsproblem, och jag känner stor stolthet och glädje inför de unga ledare vi nu skickar vidare i sin karriär och den utveckling de genomgått på hos Försvarshögskolan. För att ytterligare hylla kadetternas egna engagemang och arbete vill jag därför i skriftlig form dela med mig av det tal jag höll vid ceremonin.

Examen Officersprogrammet 17-20

Examen vid Officersprogrammet sept. 2020. Foto Niklas Englund, Försvarsmakten.

Rektors tal vid examination av Officersprogrammet 2020

Överbefälhavaren, förbandschefer, kära gäster och framförallt bästa kadetter!

Som rektor på Försvarshögskolan har jag ofta anledning att vara stolt. På bara några år har vi dubblat antalet kadetter på officersprogrammet och det högre officersprogrammet. Vi producerar forskning som bidrar till försvarsförmågan och förståelsen för och lösningarna på de säkerhetspolitiska utmaningar vi står inför. Det finns dock ingenting som gör mig så stolt som att få stå framför er idag. Vi har Coronapandemin till trots samlats idag för att gemensamt skörda frukterna av åratal av hårt arbete, och för att fira det faktum att ni nu lämnar Försvarshögskolan och MHS Karlberg. Ni har gjort enorma insatser under dessa år.

Ni är sannerligen Försvarsmaktens framtid personifierad och har valt officersyrket i en tid som präglas av stor osäkerhet. Coronapandemin har skapat en global kris vars efterdyningar kommer vara med oss länge. Krisberedskapssystemen både globalt och nationellt har prövats och avslöjat både styrkor och svagheter.

På den globala nivån har det internationella systemet tyvärr visat sig svagare än på mycket länge. Solidariteten och den samarbetsvilja och förmåga som är helt avgörande för hanteringen av pandemier och andra globala kriser har visat sig mycket låg. Detta är mycket extra illavarslande då vi samtidigt ser fortsatta spänningar mellan stormakterna, kärnvapenskrammel och aggressivt beteende även i vårt närområde. De traditionella hoten förstärks av gråzonens cyberattacker, påverkansoperationer, terror och radikalisering, internationell brottslighet, klimathot och pandemier. Hela Sverige ska känna stor tacksamhet över ert osjälviska och uppoffrande yrkesval och er vilja att bidra till vår säkerhet och trygghet.

Ni har stora uppgifter framför er. Återuppbyggnaden av Försvarsmaktens operativa förmåga, Totalförsvaret och samhällets säkerhet kommer att ske under just ert vaktpass, samtidigt som det mulnar i öster och det internationella systemets fundament spricker allt mer. Det är ett stort ansvar men jag är både glad och trygg i att det är just ni som får det ansvaret. Att det är just ni som är Försvarsmaktens framtid.

Få är så prövade och utvalda som ni. Inledningsvis är ni värderade och utvalda av TRM inför GMU, VPL. Därefter bedömdes ni av era förband under själva GMU, VPL, och anställningar. Ni värderades och valdes ut igen av TRM inför OP och ni har sedan prövats och testats på alla tänkbara sätt av lärarna och kadettbataljonen under tre års tid. Slutligen är ni rekommenderade av Försvarsmakten inför anställning.

Den andra anledningen till min tilltro till er förmåga är det som jag vet att ni har fått med er från oss på Försvarshögskolan och MHS Karlberg!

Det som ni har med er från officersprogrammet är verktygen för att lyckas i en lång karriär – pennan, svärdet och ledarskapet – och med dessa vapen kan ta er an allt som fienden eller karriären kastar i er väg. Ni är krigare som nu vässats i stridsteknikens och taktikens värld. Ni har utvecklats som ledare och individer – redo att ta er an nya uppgifter och förband. Ni har även ”pennan” – vilken kan beskrivas som förmågan till systematisk och självständig problemlösning, kritisk reflektion, ett vetenskapligt förhållningssätt och en intellektuell flexibilitet som kommer att bli helt nödvändig i den föränderliga och komplexa strategiska kontext vi befinner oss i.

Ni har gått den i särklass tuffaste officersutbildningen i modern tid och även om det finns en hel del kvar att lära så vågar jag påstå att ni är bättre förberedda för en lång och framgångsrik karriär i Försvarsmakten än alla de som yttrar de direkt felaktiga orden – ”det var bättre förr”.

Med dessa lovord om era insatser och er utbildning skulle man ju kunna tänka sig att nu får det räcka med studier och utbildning. Men så är inte fallet. Första anledningen till det är att ni träder in i en profession som kräver ständig utveckling och livslångt lärande både av er själva som individer och de organisationer och verksamheter ni företräder. Släpp aldrig den nyfikenhet och vilja till att lära er mer som ni visat under dessa år. Det här är kanske inte vad ni helst av allt vill höra idag – men vi ses på Högre Officersprogrammet fortare än ni anar!

Den andra anledningen till att ni inte är färdigskolade är att Officersprogrammet inte är en befattningsutbildning eller plutonchefsskola och även om vi och kadettbataljonen gjort vårt allra yttersta så går det inte att förbereda er perfekt för de många specifika befattningarna och tjänster som ni har framför er. En del av känner kanske en oro inför att komma tillbaka till förbandet för att börja leverera i dessa befattningar. Ni har ju alla varit därute och sett era äldre kollegor in action – lika säkra och kunniga under stridsskjutningen som i PRIO. Men misströsta inte, dessa kollegor finns kvar därute och kommer snabbt att fortsätta er utbildning – inte minst inom de praktiska och administrativa handgrepp som hör till professionen men som inte fått plats i den akademiska professionsutbildning som ni fått här.

Låt mig därför betona det här: Med den kompetens och utbildning som ni har så finns inga uppgifter, befattningar eller jobb som ni inte kan lära er, och som ni därefter kan både utveckla och förbättra.

Jag vill nu vända mig till er förbandschefer – ni får alldeles strax ta emot ett gäng riktiga diamanter – men de är inte färdigslipade. Det vilar inte bara på ert ansvar att komplettera fänrikarnas utbildning med den praktiska erfarenhet och trygghet som krävs för att leverera på de befattningar ni att tänkt placera dem på, och att bygga stödsystem av äldre officerare och specialister att guida dem in i professionen. Det ligger dock även på er att dra nytta av deras förmåga att se på verksamheten med nya ögon att tänka kritisk och därmed att låta dom vara med i utvecklingen av förbandet och verksamheten redan från början. Utnyttja och utveckla deras förmågor så att de kommer tillbaka till HOP med samma professionella och vetenskapliga nyfikenhet som de har idag kombinerat med massor av yrkeserfarenhet och kompetens.

Fänrikar, det finns knappt bättre stunder än examensceremonier då vi får samlas och fira era insatser. Det är dock samtidigt ett farväl för denna gång och jag talar för hela lärarkollektivet när jag säger att det är med blandade känslor som vi från Försvarshögskolans lämnar er ifrån oss. Vi är enormt imponerade och stolta över det som ni har presterat under dessa år och det har varit ett privilegium att få vara en del av er professionella utveckling.

Vi vet vad ni är kapabla till och därför hoppas jag att få hälsa flera av er välkomna tillbaka till FHS – för HOP, för forskarutbildning, men inte minst som lärare för nästa generation officerare.

För att verkligen inskärpa det här budskapet så krävs det att jag fortsätter traditionen att använda mig av en liknelse ur filmhistoriens kanske viktigaste bidrag – Top Gun. Tänk er slutscenen i filmen något anpassad till en svensk miljö (troligtvis inte ombord på ett hangarfartyg med andra ord). Alltså inte scenen när ni kommit hem och high fivear med alla kollegor och inte heller scenen när ni kastar ut er stupade kamrats id-bricka i Östersjön. Utan jag tänker på scenen när ni efter era hjälteinsatser någonstans i organisationen kommer ut ur duschen och er chef, inte med stor cigarr i mungipan utan förmodligen snarare en stor snus under läppen, klappar er på axeln och meddelar att personaldirektören nu erbjuder er vilken tjänst som helst. Ni svarar då – ”jag vill helst av allt bli lärare… inte på Top Gun, utan naturligtvis på Försvarshögskolan”.

Medan ni låter den tanken sjunka in så säger jag att nu är det dags! Det är nämligen tid för den mycket stora äran för mig som Försvarshögskolans rektor att äntligen, formellt och ceremoniellt, få lämna över er som fänrikar till Överbefälhavaren och Försvarsmakten. Träd in i officerskåren och uträtta stordåd för rikets säkerhet! Tack för den här tiden, på återseende och ett varmt lycka till i alla era framtida befattningar.

Rektors blogg

Blogger

Försvarshögskolans rektor Robert Egnell bloggar om forskning och utbildning inom försvar, krishantering och säkerhet.

Besök Robert Egnell kontaktsida

Tidigare inlägg

Dela:
Hade du nytta av den här informationen?

Tack för din feedback!

Något gick fel, försök igen senare.