Ledarskap vid kriser och katastrofer

När krisen slår till är det viktigt med en ledare som snabbt kan visa handlingskraftighet och via media kan berätta vad som görs och skapa trygghet. Det visar Ann Enanders forskning om ledarskap under påfrestande förhållanden.

Ann Enander har studerat hur samhället hanterar svenska kriser som stormen Gudrun, svininfluensan, tsunamin, Estonia och den stora skogsbranden i Västmanland. Men även socialt svåra händelser i kommuner som mord och terrorhandlingar.

Hård press på ledare vid kriser

Ann Enander säger att ledarrollen är central. Vid en kris hamnar plötsligt många ansvariga i kommuner och länsstyrelser i en ledarposition. Det blir viktigt hur de agerar och vad de säger. De ska ingjuta mod och få människor att vilja och orka. Tempot i media är högt. Man kan inte vänta timmar med att formulera ett pressmeddelande.

Samtidigt finns en rädsla för att göra fel, eftersom kritiken mot ledarskapet då ofta blir hård, som i fallet med tsunamin.

– I kris vill folk ha information och ett starkt ledarskap som visar att de vet vad de gör. Tidigare höll man inne med information i tron att människor skulle drabbas av panik. Nu vet man att det är tvärt om. Ibland är till och med problemet snarare att få människor att inse allvaret och reagera. Det finns ett ökat medvetande hos ledare, de vet att de plötsligt kan hamna mitt i stormen och de har också en mer nyanserad bild av hur människor reagerar i krissituationer.

Nya tider ger nya risker

Synen på risker och vad som är farligt har förändrats. Förr oroade man sig för det som fanns i ens närhet. Omvärlden visste vi inte så mycket om, fortsätter Ann Enander.

– Vi lever säkrare, tryggare och längre i dag. Vi oroar oss för andra saker som terrorism och klimathot. Riskerna är abstrakta och vi vet som enskilda inte hur vi ska handskas med dem. Vardagsmänniskan kanske inte oroar sig för klimatförändringen, men de som har ett samhällsansvar måste göra det. Saker som vi tror att vi kan kontrollera, som vår livsstil, oroar oss i mindre grad än det abstrakta som ligger långt fram i tiden.

Under många år levde svenskarna under ett – om än inte akut – hot om ett tredje världskrig. Vi byggde skyddsrum och gjorde värnplikt och planerade för ett stort krig i Sverige. Uppfattades risken då annorlunda än nu?

– På sätt och vis var det enklare förr. Vi hade en som vi trodde tydlig bild av hur kriget skulle se ut. Vi kunde föreställa oss vår fiende. I dag är det diffust och mycket svårare. Vad ska vi ha beredskap emot och vad är lagom stor beredskap?

Ann Enander

Ann Enanders är legitimerad psykolog och professor i ledarskap under påfrestande förhållanden med inriktning psykologi. Hon arbetar vid Försvarshögskolans ledarskapscentrum i Karlstad.