Katastrofer, sårbarhet och makt

22 maj 2017

Vad händer när en katastrofs akuta skede övergår i ett långsiktigt politiskt återuppbyggnadsarbete? Sara Bondesson vid Försvarshögskolan vet, hon lade fram sin avhandling i ämnet vid Uppsala universitet den 19 maj.

− Katastrofsituationer kan rucka på den sociala ordningen, skapa nya oväntade allianser och frigöra människors möjlighet att använda sin kreativitet. Men katastrofer är också situationer som kan förstärka vissa sociala gruppers marginalisering säger Sara Bondesson.

Icke-hierarkiskt orienterade nätverk som uppstår spontant i katastrofsituationer kan stärka drabbade grupper, speciellt om de själva får chansen att delta på lika villkor i katastrofhanteringen. Orkanen Sandy slog ner över New York 2012 och lade delar av tunnelbanesystemet under vatten, förstörde hundratusentals hem och orsakade långa elavbrott.

− Occupy Sandy var ett nätverk av aktivister som mobiliserade stormdrabbade människor från socio-ekonomiskt marginaliserade områden. Genom en etnografisk studie av Occupy Sandy undersöker jag i avhandlingen aktivisternas försök att stärka de stormdrabbade politiskt fortsätter Sara Bondesson. Genom fältstudier, intervjuer och deltagande observationer har jag följt de vindlande och komplexa förhandlingar kring makt som följde, mellan aktivister och stormdrabbade.

Aktivisterna i Occupy Sandy arbetade utifrån tre ideal: inkludering, flexibilitet och horisontalitet. De här idealen fungerade bra i den akuta fasen men sämre i den långsiktiga. Det delade ledarskapet och det inkluderande, flexibla sättet att organisera sig på främjade de boendes egenmakt i det akuta katastrofhanteringsarbetet. Stormdrabbade boende deltog i arbetet på lika villkor och intog centrala ledarroller. Men när det akuta skeendet övergick i en politisk organiseringsfas, resulterade samma sätt att arbeta på istället i spänningar, konflikter och motstånd från de boende.

− De boendes egenmakt kom att villkoras av aktivisternas agenda och endast de som höll med främjades. Det verkar som att ju mer komplexa frågor som deltagare behöver komma överens om, desto svårare blir det att samarbeta säger Sara Bondesson.

Världen står inför allvarligare väderstörningar än tidigare och dessa kommer att drabba människor ojämlikt. Naturkatastrofer drabbar ofta resurssvaga grupper hårdare än mer välbärgade grupper. Risken hänger samman med social och ekonomisk ojämlikhet i våra samhällen. De mest utsatta har dessutom minst att säga till om kring hur risk produceras. Forskare, medborgare och politiska ledare bör därför fundera på vem som drabbas av katastrofer, och vilka underliggande faktorer och politiska beslut som bidrar till detta.

− Vi behöver också lära oss hur vi omfördelar risker mellan sociala grupper för att minska trycket på de mest sårbara grupperna. Min avhandling bidrar till detta genom att undersöka hur sociala rättviserörelser kan stärka utsatta gruppers politiska egenmakt avslutar Sara Bondesson.

Information:

Sara Bondesson är doktorand vid statsvetenskapliga institutionen i Uppsala, anställd på Crismart, ett forskningscenter för krishanteringsstudier vid Försvarshögskolan samt knuten till Centre for Natural Disaster Science (CNDS).

Sara Bondesson
Doktor i statsvetenskap
Institutionen för säkerhet, strategi och ledarskap, CRISMART

Sara.Bondesson [at] fhs.se