Sök
  • Start
  • Insatsledning som spel på grundkursen i ledningsvetenskap

Insatsledning som spel på grundkursen i ledningsvetenskap

Mejlen trillar in i rekordfart. En lastbil med förnödenheter har fastnat, en korrupt hamnchef hindrar ett fartyg från att lägga till och terrorister kidnappar civila. Allt detta samtidigt som ett läger måste byggas ut för att kunna ta emot tiotusentals flyktingar. Det här är finalen på grundkursen i ledningsvetenskap. Under en hel dag ska studenterna få tillämpa sina kunskaper i insatsledning i ett scenariobaserat spel.

Scenariot är en fiktiv humanitär insats i ett krigsdrabbat Elfenbenskusten. Studenterna är organiserade i tre staber med varsitt ansvarsområde: ett flyktingläger, en hjälporganisation och en FN-styrka. Spelet, som är den avslutande aktiviteten på grundkursen i ledningsvetenskap, har studenterna förberett sig för genom att lära sig om teorin bakom stabsarbete och insatsledning. Nu sätts kunskaperna på prov i praktiken.

Studenten Fredrika Stense sitter framför sin dator. Under spelet är hon chef över sex andra studenter som utgör insatsstaben för World Food Program – hjälporganisationen som ska försörja flyktinglägret med förnödenheter. På en storbildskärm på väggen fylls stabens inkorg på med flera mejl i minuten. På så vis uppdaterar lärarna i spelledningen spelets scenario i realtid och ställer gång på gång studenterna inför nya dilemman.

All information måste värderas och beslut måste fattas hela tiden. I Fredrikas grupp pågår diskussioner som emellanåt blir hetsiga. Allt händer samtidigt, varje åtgärd leder till nya problem. Fredrika är lugn. Under hela kursen har hon lärt sig om metoder för att värdera information, fatta rätt beslut och behålla fokus på huvuduppgiften i stressade situationer.

— När någon låter stressad är risken att man tar det först. Därför har vi en logg där vi radar upp allt som händer i tidsordning och försöker gå igenom vad som är mest centralt. Vi fick till exempel uppgifter om att en arbetare hade blivit överkörd, sen visade det sig att han bara brutit armen. Så det var inte så farligt som jag först trodde. Det mest centrala nu för oss är att få fram förnödenheter till flyktinglägret, det är det vi måste fokusera på.

Studenten Fredrika Stense står vid en whiteboardtavla och pratar med en annan student.

Fredrika Stense.

Läran om ledning av insatser

Grundkursen i ledningsvetenskap går att läsa både fristående och under kandidatprogrammens valbara termin. Och den är populär – den får regelbundet positiva omdömen och många studenter berättar om den som en av studietidens höjdpunkter.

Men vad är egentligen ledningsvetenskap, och hur skiljer det sig från ledarskap? Isabell Andersson, kursansvarig, berättar:

— Ledningsvetenskap är läran om ledning, som i sin tur handlar om hur man går tillväga för att inrikta och samordna insatser, samt hur man skapar förutsättningar för och stödjer insatsledning. För det handlar om just ledning av insatser, inte om verksamhetsledning eller ledning i vardagliga sammanhang. Vi rör oss både i militära och civila kontexter där det behövs särskilda insatser, till exempel krissammanhang.

Undervisning som speglar verkligheten

Dagens spel är egentligen bara det mest intensiva skedet av en övning som pågått under den större delen av kursen. Redan i den andra delkursen får studenterna sätta sig in i det scenario spelet utgår ifrån och börja planera inför arbetet de ska utföra. På så sätt speglar kursens upplägg och läraktiviteter en verklig insats från planering till genomförande. Och hela tiden kopplas de praktiska momenten till den teori som kursen tar avstamp i. Isabelle Andersson tror att det är en stor anledning till kursens popularitet:

— Studenterna brukar vara väldigt nöjda och entusiastiska, speciellt för de här praktiska delarna. Vi ser det som styrkan med den här kursen att vi har väldigt varierade typer av läraktiviteter och att vi försöker sätta teorin i ett praktiskt sammanhang.

Isabell Andersson

Isabell Andersson, kursansvarig för grundkursen i ledningsvetenskap.

Studenter med olika erfarenhet

Spontana applåder bryter plötsligt ut i WFP:s stab. De har precis fått besked om att en första lastbil med mat och medicin har kommit fram. Strax därpå får de besök. Det är David Söderlund, chef för staben i rummet intill med ansvar för själva flyktinglägret.

David är en av några studenter på grundkursen i ledningsvetenskap som redan är yrkesverksamma. Från jobb som sjuksköterska och sedan med ambulansledning blev han halvvägs genom kursen rekryterad till Socialstyrelsens krisberedskapsenhet.

— Jag jobbar med hälso- och sjukvårdens krisberedskap på nationell nivå nu. Jag fortsatte ändå på kursen för att sedan ta med mig ledningsperspektivet i mitt yrke. Vi som går kursen är allt från blivande yrkesofficerare till civila logistiker, och i vår grupp har vi också en 19-åring som kommer direkt från gymnasiet. Vi förenas genom att ämnet ledningsvetenskap är nytt för oss alla, och vi har alla ett intresse att lära av varandra, berättar David.

Studenternas varierande bakgrunder och erfarenheter är ytterligare en av kursens styrkor enligt Isabell Andersson:

— Det är en fördel att det är så blandade bakgrunder mellan studenterna. Vi uppmuntrar att man delar med sig av sina olika erfarenheter, vilket ofta kommer naturligt i och med alla gruppaktiviteter och praktiska moment.

Unika insatser, liknande utmaningar

Den här gången kretsar spelet kring en humanitär insats i Elfenbenskusten, andra gånger har scenariot varit ett omfattande strömavbrott i centrala Stockholm eller en större skogsbrand. Det är inte spelets scenario som i sig är viktigt, utan huvudsaken är att studenterna får chans att känna på hur ledning av insatser kan gå till i praktiken – om än i ett något snabbare tempo. Förutom att leda sin insats ska de genomföra samverkansmöten, ta emot en lärare som spelar en högre chef för respektive organisation och inte minst arrangera en presskonferens där de grillas av en lärare i rollen som grävande journalist.

När spelet så småningom går mot sitt slut verkar de flesta studenterna lättade, men också inspirerade. För Fredrika Stense har dagen lett till nya insikter. Halvvägs in i spelet bestämde sig hennes grupp för att ändra i beslutskedjan, vilket visade sig vara en förbättring.

— Initialt ledde vi med direkt styrning, men mot slutet med uppdragsstyrning, att var och en fick större frihet att fatta egna beslut, vilket fungerade bättre för gruppen. Man förstår snabbt att det är väldigt beroende på situation vilket ledningssystem som passar bäst. Nu kom det inspel varannan minut vilket gjorde att uppdragsstyrning passade bättre eftersom det gav snabbare beslut. Just nu känns det skönt att det är över, men det hade varit kul att göra ett till spel nu när vi har lite mer erfarenhet.