Så kan folkrätten göra skillnad

Efter nästan 30 år i internationella konfliktområden har Annette Lyth tagit steget in i klassrummet på Försvarshögskolan. Med erfarenheter från bland annat Afghanistan och Rwanda undervisar hon nu i folkrätt, med målet att ge studenter både konkreta verktyg och hopp i en orolig tid.

I augusti 2025 klev Annette Lyth in i rollen som adjunkt vid Institutionen för operativ juridik och folkrätt vid Försvarshögskolan. Med sig har hon erfarenheter från länder som Afghanistan, Irak, Rwanda och Ukraina där hon tjänstgjort som jurist med fokus på mänskliga rättigheter och humanitär rätt.

Att arbeta vid Försvarshögskolan innebär ett nytt sammanhang och ett annat perspektiv än i fält, men erfarenheterna därifrån vägleder fortfarande arbetet.

– Tidigare har mitt fokus ofta legat på konsekvenserna av en konflikt: återuppbyggnaden av samhällen, dokumentation av övergrepp och stöd till offer för till exempel konfliktrelaterat sexuellt våld, berättar hon.

Nu handlar det i högre grad om att komma in tidigare i diskussioner som kan handla om planerings- och beslutsprocesser, inte minst i det militära, men även för myndigheter som verkar inom ramen för svensk lagstiftning.

Nya typer av diskussioner och perspektiv

Som exempel beskriver hon den pågående debatten om landminor. Efter konflikter är minor en vanlig orsak till att civila skadas, särskilt barn som hittar odetonerade sprängämnen. Men i militär planering kan minor samtidigt ses som ett medel för att stoppa angrepp och skydda områden. Att förstå skillnaden mellan olika typer av minor och hur de används, och ta del av olika perspektiv, är en viktig del av hennes lärande vid Försvarshögskolan. Det väcker också nya frågor inom hennes forskningsområde, som till exempel frågan om vem som egentligen räknas som en ansvarig aktör inom folkrätten.

– Traditionellt är det stater och militära organisationer som bär det formella ansvaret, men arbetet med landminor synliggör hur den bilden är mer komplex i praktiken, säger Annette Lyth.

Det är ofta civila aktörer – lokala organisationer, journalister, hälsovårdspersonal och enskilda vittnen – som först ser och dokumenterar de verkliga konsekvenserna för befolkningen. Ändå är de sällan med när regler tolkas och beslut fattas.

– Det skapar ett gap: folkrättsliga ramverk utformas och tillämpas ofta utan den kunskap som finns närmast de drabbade. Min forskning kretsar därför inte bara kring hur reglerna ser ut, utan vem som ges förutsättningar att använda dem.

AI och teknikutvecklingen väcker nya frågor

Den snabba teknikutvecklingen, särskilt inom AI och mer autonoma vapensystem, väcker också nya frågor. Hur ska dagens regler tillämpas? Behöver kraven skärpas? Och behöver regelverken ändras?

Hon menar att den här typen av frågor kräver flera perspektiv och öppna samtal. Diskussionerna är fortfarande i ett tidigt skede, och passar därför särskilt väl på Försvarshögskolan.

Undervisar för att ge hopp och konkreta verktyg

När Annette Lyth träffar studenter märker hon att många just nu upplever världen som dyster och att betydelsen av folkrätten främst blir synlig när den bryts. En viktig del av undervisningen blir därför att visa att folkrätten också kan göra skillnad på ett positivt sätt. Genom konkreta exempel, som arbetet med att dokumentera överträdelser, blir det tydligt att regler och normer kan påverka både beteenden och beslut.

– Att vara här och undervisa är att göra något konkret i en tid som annars kan kännas mörk. Individer kan påverka mer än vi ofta tror, och ännu mer tillsammans. Att visa hur är att ge nästa generation både verktyg och hopp för att ta stafettpinnen vidare.

Konkreta verktyg kan till exempel vara hur man genomför intervjuer på ett etiskt och respektfullt sätt, hur man skyddar källor och hur känslig information hanteras säkert.

Den kunskapen har varit avgörande i hennes arbete, till exempel när hon intervjuat kvinnor som frihetsberövats och utsatts för sexuellt våld av IS, eller dokumenterat övergrepp under folkmordet i Rwanda på 1990-talet.

Erfarenheten visar att professionell dokumentation kan leda till rättsprocesser och ansvarstagande, men också ge de drabbade erkännande och en röst.

– Kunskap om rättigheter är ett viktigt verktyg, särskilt när många delar den, organiserar sig och kan hålla beslutsfattare ansvariga. Folkrätten och FN-systemet är i grunden skapade av och för människor, och när kunskapen om reglerna är bred stärks samhällets handlingskraft. Det är också något jag vill att studenterna ska ta med sig.

Rättigheter ska kunna tillämpas

I fält passar verkligheten inte alltid in i regelverk och konventioner. Därför krävs både omdöme och förmåga att tolka och tillämpa reglerna på ett rimligt sätt. Med stöd i regelverk för barnskydd identifierade Annette Lyth till exempel tidigt ett behov av att uppmärksamma barns psykiska hälsa under kriget i Ukraina, där hon arbetade för Unicef. Erfarenheterna från invasionen gjorde frågan akut. Samtidigt bidrog regelverken till att öppna för samtal om psykisk hälsa i ett samhälle där det länge funnits en misstänksamhet mot psykologer, präglad av erfarenheter från sovjettiden.

– När man kan regelverken ordentligt blir det lättare att använda dem i praktiken och utveckla arbetet i fält. Det gör också att man kan agera i situationer som inte passar in i färdiga exempel. Den förmågan är viktig och behöver tränas med hjälp av verkliga fall.