Ömsesidigt lärande mellan ukrainska och svenska officerare

Under fem veckor har en grupp ukrainska officerare gått kursen Taktik i operativ ram tillsammans med Högre officersprogrammet vid Försvarshögskolan. De har drillats i Natos doktriner samtidigt som de delat med sig av sina erfarenheter från kriget i Ukraina.

Volodymyr Liutyi, 45, överste i Ukrainas nationalgarde, och Anton Sobolevskyy, 42, kapten i den ukrainska marinen, är två av de tjugotalet officerare från olika försvarsgrenar som tillbringat fem veckor i Stockholm under utbildningen. Deras militära bakgrund skiljer sig åt. Volodymyr Liutyi är yrkesmilitär sedan 28 år och har tjänstgjort i krig sedan 2015. Anton Sobolevskyy tog värvning i samband med Rysslands invasion 2022. Han hade ingen militär utbildning utan jobbade som sjöman på ett handelsfartyg.

– Jag tror det var därför de skickade in mig i marinen, säger han.

Kunskap om Natodoktriner och gemensamma operationer

Volodymyr Liutyis förväntningar på kursen handlade om att få en bättre förståelse för hur arbetet bedrivs inom Natos struktur, särskilt beslutsfattande och operativ planering på brigad- och divisionsnivå.

– De här fem veckorna har gett oss mycket teoretisk kunskap och praktiska färdigheter i planeringsprocessen. Vi har fått en bättre förståelse för hur de här processerna fungerar inom Natos strukturer, säger han.

Han ser tydligt hur ett gemensamt operativt ramverk gör det möjligt för militära förband från olika nationer att arbeta tillsammans.

– Det intressanta är hur tydliga och begripliga metoderna är när flera nationer är inblandade. Det gör multinationellt samarbete möjligt. Det är något vi kan ta med oss hem och försöka införa i vår militära utbildning, eller åtminstone förmedla till vår ledning, säger han.

Anton Sobolevskyy har ett annat perspektiv. Han upplever att kursen ligger långt över den nivå där han själv verkar.

– För mig är det svårt att säga vad jag tar med mig. Jag arbetar på en mycket lägre taktisk nivå, säger han.

Båda två uppfattar ändå att utbildningen varit lärorik när det gäller hur olika vapenslag samverkar på slagfältet, och hur olika försvarsgrenar samverkar under en gemensam ledning.

– Jag hoppas att alla ukrainska officerare har fått en bättre förståelse för hur flygvapnet, marinen och markstridskrafterna kan samordnas och agera under gemensam ledning för att uppnå ökad effekt, säger Volodymyr Liutyi.

– I den aspekten har kursen gett mig nya perspektiv som jag kan dela med mig av när vi planerar operationer hemma, instämmer Anton Sobolevskyy.

Krigets verklighet in i föreläsningssalen

Ett lika viktigt syfte med de ukrainska officerarnas deltagande i utbildningen har varit att dela med sig av sina erfarenheter från kriget.

– Redan från början har vi delat med oss av våra erfarenheter från slagfältet, fördelar och nackdelar med modern krigföring och hur verkligheten skiljer sig åt från militär utbildning i fredstid, säger Volodymyr Liutyi.

Under övningar, krigsspel och diskussioner har den ukrainska delegationen bidragit med praktiska erfarenheter som han hoppas har gett de svenska officerarna en djupare förståelse för vad den militära planeringen ytterst syftar till att förbereda dem inför.

– Det är enkelt när man möter en simulerad fiende under en övning. Man skjuter lös ammunition och ingen dör. Ingen får sin kropp söndersliten. Det finns inget blod, ingen svett, inga explosioner av bomber som detonerar omkring sig, säger han.

–Jag önskar verkligen ingen att behöva befinna sig på ett riktigt slagfält. Men vi har försökt förklara den känslan och hur starkt den påverkar beslutsfattandet, oavsett om man är plutonchef, bataljonschef eller kårchef. När man plötsligt har förlorat sina soldater i sitt förband har något gått fel, kanske har man själv fattat felaktiga beslut?

Ömsesidigt lärande utmanar föreställningar

Samtidigt som de ukrainska officerarna har bidragit med värdefulla stridserfarenheter betonar Anton Sobolevskyy att lärandet har gått åt båda hållen.

–Att komma hit har också varit en verklighetskontroll för mig, säger han.

Vistelsen i Stockholm har till exempel väckt tankar kring varför vissa länder befinner sig i krig medan andra lever i fred. Han konstaterar att det inte handlar om tur, snarare att Sveriges försvarsförmåga och internationella samarbete är viktiga faktorer för att avskräcka ett eventuellt angrepp.

–Jag förstod det inte själv innan jag kom hit. Nu ser jag tydligt att vi har krig därför att vår planering inte var tillräckligt bra och att vår ekonomi var svag vilket påverkade den ukrainska försvarsmaktens förmåga. Ryssland anföll oss på grund av att vi inte hade en tillräckligt stark försvarsförmåga. Detta ser jag inte som ett problem för Sverige då ni är tillräckligt starka och kloka för att undvika det.

Samarbete bortom utbildningen

Båda reflekterar också över betydelsen av internationellt militärt samarbete för Ukrainas framtid. Även om Anton Sobolevskyy gärna skulle se att Ukraina blev medlem i Nato ser han det som svårt inom en överskådlig framtid. Därför ser han bilaterala försvarsavtal som särskilt viktiga.

– Även om det blir vapenvila är jag övertygad om att Ryssland kommer tillbaka. Och Ukraina kommer troligtvis inte att vara medlem i Nato då heller. Därför skulle avtal med andra länder kunna hjälpa oss enormt mycket.

Det ömsesidiga lärandet under utbildningen har varit uppskattat, både av de svenska och de ukrainska officerarna.

– Det ukrainska deltagandet har gett de övriga studerande en djupare insikt i dagens moderna krig och taktiskt uppträdande, vilket varit värdefullt. Detta första genomförande av gemensam utbildning föll väl ut. Vi har lämnat en erfarenhetsrapport som underlag för Försvarsmakten att ta ställning till om de vill fortsätta samarbetet, vilket vi hoppas, säger kommendörkapten Göran Walldén, militär lärare vid Försvarshögskolan.