Stafettsträcka 3
Presentation från den tredje sträckan i bokstafetten den 5 februari 2026.
Carl Lönnqvist
Jones, Tristan, En otrolig seglats
Tristan Jones (pseudonym för Arthur Jones). En otrolig seglats är en berättelse om ett oslagbart världsrekord. Först med att segla på världens lägsta sjö (Döda Havet, 439 muh.) och den högsta (Titicacasjön, 3812 möh.). Prestationen ligger inte enbart i vertikalled utan även det laterala, seglingen mellan och runt kontinenter. Ensam över hav och land mellan åren 1969-75, en tidsepok innan digitala hjälpmedel inom havsnavigering och kommunikation. Berättarstilen är strikt kronologisk, rak och ärlig. Samtidigt är många passager blommerade, kryddade och förstärkta. Tydligt skarvade, så till den grad att läsaren svävar i ovissheten mellan fakta och fiktion.
Ett portalverk för alla som tänker kring eller ägnar sig åt havssegling. En entrébiljett för pubertala ungdomar som vill söka friheten, fly hemmet, genom segling och segelbåtar som metod och redskap. Oaktat kategorin, vi alla har en skyldighet att med historier bidra till sjömansromantiken, muntligt som skriftligt.
Hughes, Wayne P., Fleet tactics and naval operations
Det är närmast tjänstefel att som militär lärare i marin taktik på FHS, att inte nämna boken Fleet Tactics position inom sjömilitär utbildning. Capt. Hughes är i första hand praktiker, inte teoretiker eller forskare. Hughes tar oss genom två lager av marin-taktik. Först grundstenarna, (six cornerstones), likt en husgrund eller basen, som en flotta/marin måste stå på. Det andra lagret, i fortsättning på metaforen av husbygge, själva designen, arkitekturen kring vad taktik är, handlar om stridens olika processer samt konstanter, variabler och trender som alltid påverkar den marina striden. Det avslutande kapitlet är ett applikatoriskt exempel där läsaren ges möjlighet att själv tänka och skapa taktik.
För läsaren på väg in i yrket blir läsupplevelsen nyttiga abstraktioner av praktiken. För erfarna praktiker blir abstraktionerna änglasång och en närmast skönlitterär läsupplevelse, från klarhet till klarhet. Taktik, lätt att förstå, svårare att skapa och göra.
Kahneman, Daniel, Tänka snabbt och långsamt
Kahneman, tilldelades Nobelpriset I ekonomi år 2002, motiveringen vid tillkännagivandet; “for having integrated insights from psychological research into economic science, especially concerning human judgment and decision-making under uncertainty.”
När man kommit till den punkt i livet att man blir mer intresserad av människorna som gör saker, än sakerna som människorna gör, är Kahneman ett lätt och rätt val. En lotsning genom de olika förtjänster och stolligheter som människans intuitiva och analytiska tänkande skapar. Bias, tankefällor, mönsterigenkänning påverkar oss alla, alltid. Kunskaperna krig detta hjälper oss att förstå beslutsfattande, både individuellt och i grupp.
Populärvetenskap kan och ska kritiseras som litterär kategori. Samtidigt hyllas för lättillgängligheten i att ta till sig kunskap för oss som verkar utanför forskningen. Betydelsen av beslutsunderlag och metod för analys i beslutsfattande i militär verksamhet är uppenbar. Läsupplevelsen är snabb i bredd, att få en översikt. Att förstå alla varianter av hur vi lurar oss själva, förutsätter tid och reflektion. Visst tänker (och beslutar) vi olika i samband med måltider vid den standardiserade amerikanska snabbmatskedjan och det dignande smörgåsbordet som kräver sju turer.
Alvesson, Mats, Dumhetsparadoxen
Mänskligheten har fört människan till månen och till botten av Marianergraven. Visst är vi fantastiska! Samtidigt gör vi så mycket dumheter. Professor Alvesson, reder ut situationen kring varför organisationer inte är så effektiva som vi tror. Tänk; Vi rekryterar intelligenta och specialiserade individer. Stoppar in dem i organisationens styrningar och rutiner som de inte vågar ifrågasätta. Individen upplevs som lojal och kunnig. Därmed belönas att följa rutiner och processer snarare än att utveckla organisationen och dess kärnverksamhet. Håll med om att igenkänningen ekar i sinnet. Paradoxen ligger i att ”funktionell dumhet” kan leda till kortsiktiga vinster och nederlag på längre sikt.
Likt Kahneman hanteras människans ofullkomlighet populärvetenskapligt. Dock har de olika utgångspunkter, psykologi respektive organisationsteori. Kahneman mer diplomatisk och förklarande, Alvesson mer kritisk och spetsigare formuleringar.
Varför intresset och nyttan av att förstå människans organisationers ofullkomlighet. Är det destruktivt? Jag vill mena att det (kanske?) viktigaste verktyget vi har är att mänskligheten har förmågan att lära av sina misstag. Samtidigt kräver detta ett kritiskt förhållningssätt och att samhället godtar sådana beteenden.
Laurén, Anna-Lena, Sammetsdiktaturen
Journalisten Anna-Lena Laurén, (Hufvudstadsbladet, SvD, DN m.fl.) tar läsaren med på hennes upplevelser av att leva i den samtida ryska lögnen och dumheten som iakttagande korrespondent. Perceptionen är bländande. Hennes reflekterande krönikor (kapitel!?) skapar en insikt om hur det är att leva som ryss under Putinregimen. Att sätta etikett eller genre på Sammetsdiktaturen, måste vara en fullständig mardröm för en bibliotekarie enligt SAB (Klassifikationssystem för svenska bibliotek). Är det: H (skönlitteratur), K (Historia), O (Samhälls- och rättsvetenskap) eller ”slasken” B (Allmänt och Blandat)? Den grovt generaliserande slutsatsen är att Laurén skramlar ihop hela alfabetet avseende innehållet och en glimrande och himlastormande behaglig skönlitterär läsupplevelse.
Behållningen av Sammetsdiktauren är att den skapar kontrast till det statsvetenskapliga perspektivet genom författare som Oscar Jonson, Gudrun Persson och Martin Kragh, vilka främst och förtjänstfullt förstår den rysk politik och militär. Laurén adderar folket och fulländar därmed Clausewitz triangel.