Stafettsträcka 1

Presentation från den första sträckan i bokstafetten den 3 april 2025.

Johanna (Hanna) Jungwallius

Non-fiction

Michelle Dean, Sharp: The Women Who Made an Art of Having an Opinion

Jag valde den här boken för att den är så inspirerande. Kanske är det mer accepterat för unga kvinnor att ta plats i den intellektuella debatten idag. Det var inte alltid fallet för oss som påbörjade vår yrkeskarriär innan millennieskiftet. Men det här är definitivt inte en bok för medelålders! Det är en bok för alla som kan känna igen sig i Deans bokdedikation ”For every person who’s ever been told, ’You’re too smart for your own good!’”. Genom att skildra ett antal kvinnor som verkat i offentliga debatter, påminner Dean oss om vikten av att stå upp för sina åsikter och att göra det med oklanderlig, intellektuell integritet och skärpa. Det här är en bok som nyanserat både beskriver dessa kvinnor, som ofta tog personliga risker med sin frispråkighet och fick utstå hård, offentlig kritik, men som också blev hyllade och respekterade. Dean ger flera exempel på dessa skribenters skärpa och undersöker hur deras offentliga åsikter ofta betraktades som provocerande eller kontroversiella. Hon utforskar också hur kvinnors intellektualism ofta bedöms genom ett könsperspektiv, där kvinnor ofta ansågs (och ibland fortfarande kan anses) "svårhanterliga" på ett sätt som inte gällde (eller ibland fortfarande gäller) för män i samma position.

Yuval Noah Harari, 21 Lessons for the 21st Century

Jag har alltid varit nyfiken på hur aktuella och komplexa frågor påverkar oss, både som individer och som samhälle. Jag tror att det är just drivkraften att förstå, snarare än att förklara, som gör Yuval Noah Hararis resonemang i 21 Lessons så fängslande. Mitt eget exemplar är välanvänt, med hundöron, post-it-lappar och klotter över hela sidorna. Harari tar ett brett grepp och berör ämnen som exempelvis den snabba utvecklingen av AI, religionens roll för individer och samhällen, och olika, politiska utmaningar. Redan i bokens inledning sätter Harari tonen för vad jag tror att han vill åstadkomma:
"No book can do justice to all of that, I don’t have lessons to teach people in such situations. I can only hope to learn from them."
Det här förhållningssättet, att inse att vi inte har alla svar men att vi kan hela tiden kan lära oss av andra, är något som tilltalar mig och som jag tror vi alla kan ha nytta av – oavsett om vi är chefer, pedagoger eller studerande. 21 Lessons visar att det är i våra tvivel och när vi inser att vi har fel som vi verkligen kan dra nytta av vår nyfikenhet för att förstå mer.

Fiction

Ian McEwan, Saturday

McEwan är en av mina favoritförfattare för att han tar upp och skildrar svåra, men samtidigt allmänmänskliga frågor. Han väjer inte för våra mörkare sidor och hans karaktärer är ofta mycket relaterbara. Jag tycker om hans sparsmakade sätt att måla upp miljöer. Han kan beskriva något djupt obehagligt på ett ganska objektivt sätt och den här ganska analytiska, återhållsamma berättarstilen ger mig utrymme att själv tolka och levandegöra det som händer i boken. Saturday skulle man kunna säga är en psykologisk thriller. Den handlar om hur en relativt välbärgad medelklassfamilj plötsligt blir tagna som gisslan i sitt eget hem. Relationer och värderingar sätts på hårda prov. Och frågor som vad är viktigt på riktigt kommer till sin spets i den här tighta romanen. Har man bara läst (eller sett filmen) Atonement finns det mycket mer av McEwans författarskap att upptäcka!

Shehaan Karunatilaka, The Seven Moons of Maali Almeida

Om McEwan har ett återhållsamt språk, så tar Karunatilaka ut svängarna rejält. Det här är en fantastisk, färgsprakande läsning. Jag har aldrig varit i Sri Lanka, men Karunatilaka tar mig med dit när inbördeskriget drar fram över det här vackra landet. Död, förruttnelse och sorg skildras tillsammans med landets skönhet och människors livsglädje. Det pragmatiska existerar tillsammans med det övernaturliga. Det är en mångfacetterad roman full av kontraster som ger läsaren en inblick i landets komplexa och ofta turbulenta historia, kultur och samhällsproblem. Att låta huvudrollen intas av en mördad ung mans själ är ett fantastiskt sätt att ge perspektiv på både skeendena och övriga, levande människor i berättelsen. Jag uppskattade verkligen kontrasterna (liv/död, tro/tvivel, vänskap/hat) som författaren ger – de gav en djupare dimension till det jag tror Karunatilaka vill berätta.

Eva Figes, The Knot

Det här är en liten bok med ett stort innehåll. Jag valde den här för det sätt Figes sätter språkets kraft i centrum för berättelsen. Den följer en människa – kanske främst i hur hon kommunicerar med sig själv och med andra – från det att hon föds till dess att hon är vuxen. Den är skriven på ett sätt som gör att jag som läsare liksom lyssnar på det nyfödda eller lilla barnets icke-verbala upplevelser av världen och senare på den vuxna människans egna verbaliserade tankar och kommunikation med andra. The Knot ger en poetisk, kanske till och med musikalisk läsupplevelse. Där Karunatikala slår på med en hel orkesters färgsprakande ”extra allt”, viskar Figes roman till läsaren. Det här är en vacker berättelse om språkets betydelse för en människa och hur språket fungerar som länk utåt till andra människor men också inåt till oss själva och våra egna upplevelser.