Stafettsträcka 1

Presentation från den första sträckan i bokstafetten den 3 april 2025.

Fredrik Thisner

Peter Englund, Brev från nollpunkten. Historiska essäer

Jag gjorde min bekantskap med Peter Englunds författarskap på allvar när jag läste sista året på gymnasiet, bland annat i form av essäsamlingen Förflutenhetens landskap. Englund får nog anses vara medskyldig till att jag omsider sökte mig till studier i historia på universitetet. Det av Englunds verk som gjort absolut störst intryck på mig är Brev från nollpunkten. Historiska essäer som jag dristar mig påstå är hans hittills mest lyckade verk. Jag läste essäsamlingen första gången under jul- och nyårshelgen 1996/97 då grundkursen i historia, som jag studerade då, gick mot sitt slut. Det är svårt att definiera exakt vad Englunds verk skall klassificeras som, men jag skulle kanske dra till med populärhistoria – i ordets absolut bästa bemärkelse. Det Englund åstadkommer med sina välkomponerade texter, ofta utgående från enskilda människoöden, är att han i förbifarten faktiskt också introducerar läsaren i olika teoretiska perspektiv och förklaringsmodeller. I Brev från nollpunkten handlar det bland annat om det industriella krigets byråkratisering, de logiker som genomsyrar totalitära stater och Framstegets baksidor. Man kan säga mycket positivt om den här essäsamlingen. För min del var det framförallt en riktigt god och allmänbildande läsupplevelse, även om tematiken kanske inte är alldeles munter.

Uwe Wittstock, Februari 33. Litteraturens vinter

Uwe Wittstocks Februari 33. Litteraturens vinter är en ny bekantskap för mig. Wittstock är litteraturkritiker och journalist. När han skrev det här verket använde han sig av dagböcker, memoarer, tidningsartiklar och andra dokument för att skildra ett förflutet skeende. Verket tar avstamp i Weimarrepublikens synnerligen produktiva konstnärliga klimat. Här möter vi alla de stora namnen – exempelvis Thomas Mann, Alfred Döblin, Berthold Brecht, Anna Seghers för att nämna några – som skildras med såväl förtjänster som stundtals pikanta brister. Wittstocks bok handlar om hur denna konstnärsvärld – tillsammans med rättsstaten skall det visa sig – går under det ödesdigra året 1933. Wittstocks syfte kan sägas vara att skildra hur processen ser ut när den pågår, månad för månad, genom politisk radikalisering, inskränkningar i yttrandefriheten, krav på anpassning och de val Wittstocks myller av huvudpersoner tvingas göra. Många går i exil, några hamnar i koncentrationsläger och några få väljer att gå den nya regimens ärenden. För mig som studerat germanistik med litteraturvetenskaplig inriktning var detta många kära återseenden under en synnerligen mörk tid i tysk historia. Tempot är annars raskt och en av de mer rafflande fackböcker jag läst. Tyvärr är den tematik Wittstock behandlar högst aktuell även idag. Inte minst är verket en isande påminnelse om hur fort en samhällsordning kan gå under.

Väinö Linna, Här under polstjärnan (trilogi)

Väinö Linna är en författare som jag, liksom många svenskar, kommit i kontakt med genom boken (eller filmatiseringar av) Okänd soldat. Av just den anledningen har jag valt verket Här under polstjärnan som åtminstone jag menar är något av ett modernt nationalepos. Själv läste jag den som bredvidläsning när jag skrev mitt specialarbete på gymnasiet om det finska inbördeskriget. Detta är en trilogi som rymmer tre delar, Högt bland Saarijärvis moar, Upp trälar! och Söner av ett folk, som skildrar familjen Koskela under tre generationer, från 1880- till 1950-talet. För en svensk läsare är detta ett utmärkt tillfälle att i romanens form komma åt den finska historien under ett formativt skede då Finland genomgick en kraftig modernisering (förvisso inte helt olik den i Sverige, om än med vissa särdrag) och utvecklas till ett självständigt land. Genom familjen Koskelas öden, skildras frågor som sociala klyftor, språkstriden, arbetarrörelsen, inbördeskriget, Lapporörelsen och andra världskriget. En förtjänst med verket är man som läsare får ta del av förlorarnas historia. Här avses i synnerhet inbördeskriget och den vita sidans behandling av de röda efter segern. Perspektivet är ingalunda märkligt; Linna räknas till de stora finska arbetarförfattarna. Detta verk borde måhända i än högre grad än Okänd soldat – som vanligen finns på mången kadetts och officers läslistor – läsas av svenska officerare för att skapa en något bredare förståelse för grannlandets moderna historia.

Stephen King, Död Zon

Jag är ett stort fan av Stephen King. Flera av mina första riktigt stora läsupplevelser i barn- och ungdomsåren var komponerade av King. Några av hans verk läser jag om ungefärligen en gång per decennium, bland dessa återfinns bland andra Christine och Jurtjyrkogården. Det handlar nog inte bara om att de är väl berättade berättelser utan sannolikt lika mycket om något slags läsandets nostalgi. Tanken var därför först att jag här skulle slå ett slag för Jurtjyrkogården. Men så föll det mig in att Död Zon också är en sådan återkommande bok. Den kom ut första gången 1979 och utspelar sig med de politiska efterdyningarna av Vietnamkriget i USA som fond. Huvudpersonen har efter en olycka blivit synsk (ett inte helt ovanligt tema hos King). Elakingen i handlingen är en populistisk politiker och som givetvis kommer att ställa till med stort elände om vederbörande inte stoppas. Utöver detta skildras också tematiken kring såväl politiska som religiösa kulter. Jag kan därför inte låta bli att rekommendera en bok som utkom för ca 45 år sedan och som förefaller handla om det slags politiker som nu styr USA. Frågan är om det inte bara är huvudpersonen som är synsk, utan måhända även King? Läs och avgör själva.

Fredrik Backman, En man som heter Ove

Många av de verk jag har tagit med på den här listan har en ganska mörk klangbotten. Av denna anledning känner jag mig någonstans tvungen att också inkludera ett verk som lyfter sinnet och bjuder på ett och annat gapskratt, nämligen Fredrik Backmans En man som heter Ove. Jag tror egentligen inte att verket kräver en mer utförlig presentation. Den buttre men (i själva verket – det sitter en bit inne) godhjärtade Ove störs i sina självmordsförsök när en ny familj flyttar in i grannskapet. Och där någonstans börjar ett nytt kapitel i Oves liv, skildrade genom Backmans dråpligt konstruerade situationer och underbara formuleringskonst. Den här boken kvalar definitivt in i feel-good-genren. Dessutom bjuder den på en del självinsikt. För vem känner sig inte som en Ove med jämna mellanrum?