Sök
  • Start
  • Med intresse för militärens inflytande i politiken
Franska militärer utanför Louvren i Paris.

Ett ökat terroristhot kan ge militären möjlighet till mer inflytande i politiken, menar Chiara Ruffa, docent och universitetslektor vid Försvarshögskolan.

Med intresse för militärens inflytande i politiken

Från terror till livräddning på Medelhavet. Docent Chiara Ruffas forskning är bred – men den röda tråden är civil kontroll av militären. Hon har bland annat publicerat rön som visar att terror kan ge militären ökat inflytande i politiken.

– När president Macron reser runt i världen så har han alltid med sig en general för att snabbt kunna signera beslut relaterade till säkerhetsläget runt terror, säger Chiara Ruffa, forskare vid Uppsala universitet och universitetslektor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan.

Exemplet är bara en detalj men det visar på ett ”klibbigt” förhållande mellan president och militär i Frankrike säger Chiara Ruffa, som tillsammans med forskarna Vincenzo Bove och Mauricio Rivera kommit fram till att en ökning av terrorattacker, eller ett ökat terroristhot, kan ge militären möjlighet till mer inflytande i politiken.

– Politikerna tillåter det för att de är i desperat behov av att visa på starkt statsmannaskap, säger Chiara Ruffa.

Tillvägagångssättet för forskarna har varit att titta på, bland annat, militärens storlek och dess budgetnivåer i alla världens länder. Dessutom har militärens deltagande i verkställande och lagstiftande organ samt regeringsbeslut studerats.

– Och då kan vi se att ökningar på dessa områden korrelerar starkt med att det har skett en terrorattack eller ökat terrorhot, säger hon.

Chiara Ruffa i fält.

Chiara Ruffa i fält.

”Landet i krig”

Chiara Ruffa och kolleger har också tittat närmare på två vitt skilda länder, Frankrike och Algeriet. I Frankrike har generaler och höga befattningshavare i försvarsdepartementet och runt presidenten intervjuats om skeendet efter terrorattackerna i Paris 2015 och i Nice 2016.

Och enligt Chiara Ruffa så tyder mycket på att militären fick ett ökat inflytande efter attackerna när den dåvarande franske presidenten, Francois Hollande, försökte rädda sin egen politiska ställning genom att visa handlingskraft och förklara att ”landet var i krig”. 13 000 militärer placerades på Frankrikes gator, och militären fick också större taktisk självständighet. Dessutom framkommer att militärens tillträde till presidenten ökade – efter terrorattentaten skedde möten var sjunde dag, innan var 41:a dag.

Men det finns en intressant iakttagelse kring militärens mer centrala roll i politiken.

– Militären ville inte, de var väldigt motvilliga. Det var president Hollande som gjorde det av politiska skäl, säger hon.

Och det finns fler detaljer från Frankrike.

– Redan innan Macron blev vald, efter att han gått till andra valomgången, fick han information om den allvarliga hotsituationen, säger Chiara Ruffa.

Hot mot demokratin

Andra länder i Europa som diskuterat att använda militären inrikes mot terrorism är Italien, Spanien och Tyskland. Och efter terrorattacken i Manchester så placerades stridsvagnar vid exempelvis Heathrow Airport i Storbritannien.

– Jag säger inte att användande av militär inrikes måste vara dåligt. Men man måste vara medveten om eventuellt negativa konsekvenser, säger Chiara Ruffa.

Vad betyder det för samhället när militären får mer inflytande i politiken?

– Generellt, i det korta perspektivet, handlar det om att försäkra allmänheten om säkerhet med militär närvaro på gatorna. Och det fungerade i Frankrike, allmänheten kände sig säkrare. Men det var på kort sikt, säger hon.

På längre sikt är det problematiskt med ett ökat militärt inflytande i politiken, menar Chiara Ruffa.

– Det kan underminera kvaliteten på demokratin och det kan också försvåra hur militären styrs och kontrolleras. Det är några väldigt oroande potentiella konsekvenser.

Sverige efter Drottninggatan

Receptet för att minska dessa risker, och samtidigt bekämpa terror effektivt, är enligt Ruffa att arbeta med gränsöverskridande, transparent lagstiftning och inte kompromissa med kvaliteten på demokrati. Och nödlagstiftning ska hanteras med stor försiktighet och inte bli permanent och alltid vara möjlig att backa tillbaka, enligt Chiara Ruffa.

– Att sätta in militären på gatorna kanske fungerar för att lugna människor tillfälligt men det behöver inte leda till att hotet försvinner.

Hur har det sett ut i Sverige efter attackerna på Drottninggatan i Stockholm?

– Det har inte varit någon större diskussion om att använda militären inrikes, istället har polisens roll stärkts och kanske har de fått mer makt och självständighet, säger hon.

Är det skillnad i problematiken om civila terrorbekämpande myndigheter får inflytande jämfört med om militära myndigheter får det?

– I en demokrati har civila terrorbekämpande myndigheter vanligtvis den dominerande rollen. Civila myndigheter brukar arbeta med mer transparenta processer och i de flesta länder finns det färre gråzoner runt dem, säger Chiara Ruffa.

Och enligt Chiara Ruffa måste användandet av militär inrikes studeras noga.

– Vi behöver studera demokratier och autokratier samtidigt oftare, för det finns intressanta likheter att hitta i båda. Det sista jag hade väntat mig var att hitta likheter mellan Frankrike och Algeriet, säger hon.

Likheterna handlar om hur processen såg ut när militären fick ökat inflytanden i politiken i både Algeriet och Frankrike. Konsekvenserna är dock annorlunda där exemplvis Algeriets militär blev väldigt involverad i det dagliga beslutsfattandet.

Räddning på Medelhavet

Vid sidan av ovanstående forskning har Chiara Ruffa precis avslutat ett bokmanus tillsammans med två andra forskare. Det handlar om hur mångfald, exempelvis gällande språk, religion och nationalitet, påverkar effektiviteten i fredsbevarande insatser.

– Vi fann att mångfald i sammansättningen bland deltagarna i insatsen är ett bra verktyg som väldigt ofta ökar effektiviteten, säger Chiara Ruffa.

Dessutom är hon nu på väg att starta forskning kring varför kvinnor lämnar Försvarsmakten i större utsträckning än män.

Ytterligare ett projekt som Chiara Ruffa arbetar med handlar om eftersök och räddning av människor till sjöss, inte minst under migrationskrisen i Medelhavet.

– Att försöka rädda människor till sjöss har länge varit en självklar norm och plikt. Nu gör vi inte det i samma utsträckning längre. Jag tittar på hur normen har ifrågasatts, säger Chiara Ruffa.

Olle Nygårds

Chiara Ruffa

Docent, Universitetslektor

Chiara.Ruffa@fhs.se
Dela:
Publicerad 2020-11-04 Uppdaterad 2020-12-16