Anna Danielsson har staden i fokus

Anna Danielsson är lektor i krigsvetenskap på masterprogrammet Krig och försvar. Du träffar henne på den valbara kursen ”När kriget möter staden: Urbana krig och urban krigföring” under termin 2 eller 4.

Anna öppnar dina ögon för det som såväl forskare som praktiker är överens om idag: att militära operationer i städer är en av de viktigaste strategiska säkerhetsfrågorna under det tjugoförsta århundradet.

Berätta om din akademiska bana fram tills du kom till Försvarshögskolan.

– Jag disputerade i statsvetenskap vid Uppsala universitet med en avhandling som handlade om ekonomisk informalitet och statsbyggande i krigsdrabbade länder. Efter det fick jag en postdoktortjänst vid universitetet i Tübingen i Tyskland, och spenderade sedan bland annat två år som gästforskare på en av Storbritanniens främsta institutioner för forskning om krig och fred i Aberystwyth i Wales. Under den tiden fick jag tips om att Försvarshögskolan utlyste en tjänst som biträdande lektor i krigsvetenskap. Jag började i januari 2019 och befordrades till docent och lektor i krigsvetenskap två år senare.

Vad var det som lockade?

– Det som lockade mig hit var det krigsvetenskapliga ämnet – och det av två skäl. Först och främst för att ämnet bjuder in till att studera krig, krigföring och fred på sätt som ibland överlappar, men ofta skiljer sig från andra discipliners fokus när det gäller dessa teman. Det här skapar en grogrund för givande diskussioner med det internationella och nationella forskarsamhället.

– Jag lockades även av idén om en mötesplats mellan akademin och den militära professionen, inte minst för att jag ofta bedriver forskning som studerar praktiker, praktisk kunskap och praktiskt handlande i olika kontexter.

Du forskar inom ”urbana krig, urban säkerhet, urbicide, gemensamma operationer och produktion av kunskap i internationella interventioner”. Kan du beskriva ditt forskningsfält?

– Jag brukar säga att jag har två huvudsakliga forskningsagendor, och de förenas av ett fokus på staden, alltså på det urbana.

– Den ena forskningsagendan är urbana krig och urban krigföring. Där arbetar jag med två projekt. Ett handlar om det amerikanska militära tänkandet om strid och operationer i urban miljö från mitten av 1800-talet fram till idag. Det andra projektet handlar om begreppet och fenomenet ”urbicide” som syftar på dödandet av en stad eller dödandet av det urbana i krig och konflikt.

– Min andra forskningsagenda är produktionen av kunskap och expertis inom internationella interventioner. Jag har ett treårigt forskningsbidrag från Formas för att undersöka produktionen av kunskap och plats inom ramen för internationellt fredsbyggande i urbana miljöer.

Vad är det som fascinerar med ditt forskningsfält som har staden och det urbana i fokus?

– Jag har länge haft en personlig dragning till just staden – till det urbana livet och den dynamik och ”puls” som ofta och på olika och ibland kontrasterande sätt kännetecknar en stad.

– Sedan är jag fascinerad av frågor om kunskap och kunskapsproduktion, inte minst givet framväxten av ett så kallat ”kunskapssamhälle”. Det har bland annat inneburit att kunskapsproduktion numera inte kan förstås som enbart en fråga för universitet och högskolor, utan som något som i högsta grad genomsyrar och influerar globalt styre, i bred mening.

– Mina två fokus och forskningsagendor möts här, genom att ett militärt kunskapsbehov om staden ofta framhålls som en av de större utmaningarna för militären i relation till urbana krig och urban krigföring.

Hur har det samhälleliga och politiska intresset för ditt forskningsfält utvecklats, och hur skulle du beskriva dess status idag?

– Att eskalerande urbanisering och krig och väpnade konflikter i städer utgör en av 2000-talets främsta säkerhetsutmaningar har kommit att bli något av en truism i dagens säkerhetsdiskurs och inom det krigsvetenskapliga fältet. Ett ofta upprepat mantra bland både forskare och praktiker är att militära operationer i städer är en av de viktigaste strategiska säkerhetsfrågorna under det tjugoförsta århundradet. Västerländska militärstrateger anser i ökande grad att strid och militära operationer i urban miljö är oundvikligt.

– På ett bredare samhälleligt och politiskt plan upplever jag att intresset för städer i krig, fred och fredsbyggande ökat snabbt under de senaste decennierna. Rysslands anfallskrig mot Ukraina har satt ukrainska städer som Mariupol och Bachmut i blickfånget. Likaså har det samhälleliga och politiska intresset för frågor om kunskap och expertis stadigt ökat, inte minst givet den senaste tidens diskussioner om ”fake news” och liknande fenomen som verkligen ställer frågan om kunskap på sin spets.

– Själva intresset för det urbana har generellt varit djupt och utbrett under en lång tid, med omfattande forskningslitteratur i exempelvis sociologi, urbana studier och statsvetenskap, men även till viss del inom det krigsvetenskapliga fältet.

Varför är ditt forskningsfält så viktigt?

– Frågan om urbana krig och urban krigföring är viktig dels på grund av en global urbaniseringstrend, dels på grund av att många militärstrateger (inte minst i USA och i Storbritannien) ser det urbana som framtidens krig. Bara detta antagande i sig – oavsett om det stämmer eller inte – gör frågan viktig att undersöka.

– Och vi kan inte förstå hur det kommer sig att internationella interventioner ser ut som de gör, fortskrider som de gör och får de effekter som de får utan att förstå mer om de förhållanden under vilka kunskap och expertis produceras, sprids, tas för givet, blir kontroversiellt och/eller utmanas av andra kunskapsformer.

Berätta om ditt senaste forskningsprojekt "Urban wars and postconflict reconstruction: Peacebuilder production of knowledge and space in urban environments".

– Projektet handlar om produktionen av kunskap och urbana platser inom ramen för internationellt fredsbyggande i städer som drabbats av krig och militärt våld. Projektet formeras kring en kunskapslucka i existerande forskning. Å ena sidan ses städer och urbana miljöer idag som centrala för både militära organisationer och olika civila aktörer inom fredsbyggande arbete. Å andra sidan tas dessa platser samtidigt för givna. Städer och urbana miljöer ses som statiska bakgrunder mot vilka den internationella interventionen utspelar sig – men inte som fenomen som i sig kan forma interventionen och den kunskap och expertis som används. Det här är problematiskt utifrån den centrala sociologiska insikten om att platser och städer inte är givna, utan produceras genom kunskapsgenererande praktiker.

– Det finns därmed en lucka i hur den existerande forskningen har underlåtit att analysera den kunskapsproduktion som formar internationella interventioner i urbana miljöer. För att fylla denna lucka studerar projektet FN-ledda urbana rekonstruktionsprojekt i postkonflikt-Kosovo.

– Även om projektet drivs av en kunskapslucka i den existerande forskningen, så är projektets tematik och fokus även högt på dagordningen globalt sett, och svarar exempelvis mot FN:s utvecklingsmål om hållbara städer. Projektet är därmed nära knutet till större, globala diskussioner – både den tidigare nämnda som bedrivs inom många militära organisationer kring urbana krig och effekter av krig på städer, samt debatter rörande postkonflikturban utveckling, stadsplanering etc.

Hur kan det här forskningsprojektet tillämpas och gynna samhället?

– Jag har publicerat artiklar i internationella vetenskapliga tidskrifter som problematiserar gängse bild av hur kunskap och expertis produceras inom ramen för urbant internationellt fredsbyggande, och som påvisar hur urbana områden i Kosovo förstås och konstitueras på ett väldigt begränsat sätt inom dagens fredsbyggande. Det senare i synnerhet mot bakgrund av det tidigare kriget i slutet av 1990-talet, som ofta försvinner helt i samtida diskurser kring urbant fredsbyggande.

– Tanken är att projektets resultat ska komma invånare och beslutsfattare i Kosovo till del, vilket i bästa fall kan komma att diversifiera mer hur olika urbana återuppbyggnadsprojekt drivs och genomförs.

Du har utvecklat begrepp som används inom ditt akademiska kunskapsfält. Berätta!

– Jag arbetar ofta utifrån teoretiska syften, och har i pågående och i tidigare forskningsprojekt utvecklat olika begrepp och teorier som har fått internationellt genomslag i olika akademiska debatter, exempelvis begreppet ”interventionsobjekt” (”object of intervention”) som omformar hur vi kan förstå och teoretisera kring internationella interventioner. Jag har även bidragit till att teoretiskt utveckla litteraturen om kunskapsproduktion och expertis i relation till krig och fred.

Har du redan nu tankar på nästa steg för din forskning?

– Ja, jag vill utveckla ett forskningsprojekt rörande urban krigföring som fokuserar på frågan om praktisk kunskap och förmågan att förstå och bedöma den urbana miljön som många menar är en ytterst distinkt operationsmiljö. Det vore också roligt att vidareutveckla och bredda det projekt jag arbetar på idag som handlar om det amerikanska militära tänkandet om strid och operationer i urban miljö från mitten av 1800-talet fram till idag.

Hur balanserar du din undervisning och forskning?

– Det är en ganska enkel balansgång, eftersom jag verkligen gillar både att undervisa och att forska. Det sker ofta korsbefruktningar mellan min undervisning och min forskning, och detta både teoretiskt och empiriskt. Till exempel har jag och Kristin Ljungkvist (lektor i krigsvetenskap vid FHS) precis utvecklat och för första gången gett en kurs om urbana krig och urban krigföring på masterprogrammet Krig och försvar, som blev väldigt väl emottagen av studenterna och som tydligt bygger på våra respektive forskningsagendor inom området.

Är det något särskilt förhållningssätt som du vill att dina studenter ska få med sig?

– En övergripande idé som jag ofta återkommer till i min undervisning handlar om skillnaden mellan att ha en åsikt och att formulera ett argument. Inte minst när jag handleder blir detta viktigt. Det är ofta lätt att ha en åsikt om det som man själv eller någon annan forskar om, men desto svårare att formulera ett gediget argument eller driva en tes.

Vilken aspekt av undervisningen är roligast?

– Jag gillar olika former av undervisning, men främst handledningssituationen och seminarierummet eftersom de formerna ger bäst förutsättningar för ett djupare utbyte med studenterna och deras kunskaper och tankar.

Hur skulle du beskriva din ”undervisningsstil”?

– Jag skulle tro att jag uppfattas som relativt avslappnad och personlig i min undervisningsstil, men också som en lärare som ställer krav på sina studenter.

Vad har du för råd till den student som vill slå in på samma bana som du?

– Läs brett och intressera dig för många saker, men försök samtidigt hitta det där ämnet eller fenomenet som du verkligen brinner för och som du vill spendera år till att lära dig mer om och förstå.

Masterprogrammet Krig och försvar