Han vill stärka kopplingen mellan forskning och militär praktik

John Olsen, överste och professor i krigsvetenskap, är prefekt vid Institutionen för krigsvetenskap sedan den 1 januari 2026. Efter en lång karriär inom det norska flygvapnet och flera internationella uppdrag vill han bidra till att stärka samspelet mellan forskning, militär profession och säkerhetspolitik.

John Olsens forskning kretsar kring två huvudsakliga områden. Det ena handlar om luftmakt och den luftmilitära professionen, inte i första hand teknik och flygplan utan strategi, operationskonst, ledning och historia kopplad till luftmilitära operationer. En stor del av forskningen har fokuserat på det amerikanska flygvapnet.

– Jag är intresserad av hur luftmakt används strategiskt och operativt, och hur teorier och erfarenheter påverkar dagens militära tänkande, säger han.

Det andra forskningsspåret handlar om Nato. Här studerar han alliansens utveckling över tid, beslutsprocesser på politisk och strategisk nivå samt den transatlantiska relationen.

– Jag vill förstå hur Nato har formats av internationella kriser och konflikter, men också hur alliansen har påverkat europeisk försvars- och säkerhetspolitik.

Kombinationen av militär erfarenhet och forskning

Hans intresse för luftmakt växte fram under karriären som officer i det norska flygvapnet. När John Olsen började sin forskarutbildning 1997 riktades fokus mot strategisk bombning under Gulfkriget 1991 och befrielsen av Kuwait.

Parallellt växte hans intresse för Nato genom flera internationella uppdrag, bland annat som ställföreträdande chef vid Nato-högkvarteret i Sarajevo och säkerhetspolitiska roller inom det norska försvarsdepartementet. Han har också varit försvarsattaché i London och chef för Net Assessment vid Natos högkvarter, en roll som handlar om att leda Natos långsiktiga strategiska analys av maktbalansen mellan alliansen och dess potentiella motståndare, för att stödja beslut om försvarsplanering, avskräckning och framtida förmågeutveckling.

Forskarintresset växte fram tidigt

För John Olsen tog forskarbanan fart redan under masterstudierna i brittisk politik och litteratur på 1990-talet.

– Jag upptäckte att jag trivdes med att fördjupa mig i komplexa frågor och sätta aktuella händelser i ett större historiskt och politiskt sammanhang. Forskningen gav möjlighet att kombinera nyfikenhet med analys.

Under åren har han kombinerat forskning och militär tjänstgöring med undervisning och ledarskap inom högre militär utbildning, bland annat vid Luftkrigsskolen och den norska Försvarshögskolan (Forsvarets høgskole).

– Samspelet mellan teori och praktisk militär erfarenhet har alltid varit särskilt inspirerande för mig.

Ett långvarigt samarbete med Försvarshögskolan

Kontakten med Försvarshögskolan har funnits länge. Under sin tid vid Forsvarets høgskole var John Olsen med och byggde upp ett nordiskt samarbete mellan militära högskolor. Samarbetet med Sverige blev särskilt nära och mellan 2006 och 2016 var han gästprofessor vid Försvarshögskolan i Stockholm.

– Det skapade ett starkt akademiskt nätverk och ett samarbete som jag har haft stor glädje av genom åren.

När tjänsten som prefekt vid Institutionen för krigsvetenskap utlystes väcktes hans intresse direkt.

– Det kändes som en möjlighet att använda mina erfarenheter som forskare, professor och officer i en ny miljö och samtidigt bidra till Försvarshögskolans fortsatta utveckling.

Vill stärka Nato-kompetens och krigsvetenskap

Som prefekt vill John Olsen bidra till att stärka kopplingen mellan militär professionskompetens och krigsvetenskaplig forskning. Han lyfter också vikten av internationalisering och fördjupad kunskap om Nato och säkerhetspolitik.

– Jag vill bidra till en djupare förståelse för krigets och krigföringens väsen, hur det förändras och vilka krav det ställer på framtidens officerare och beslutsfattare.

Han ser Försvarshögskolans uppdrag som centralt för Sveriges och våra allierades säkerhet.

– Försvarshögskolan har en viktig roll i att utveckla den kunskap och kompetens som krävs för att svenska officerare ska vara väl förberedda att försvara nationell och allierad suveränitet och territoriell integritet.