Sverige hade omfattande underrättelsenätverk redan på 1500-talet

Sverige byggde upp avancerade och omfattande underrättelsenätverk långt tidigare än vad som uppmärksammats i forskningen. Det visar en ny bok om underrättelseorganisationen under Gustav Vasas, Erik XIV:s och Johan III:s regeringstid.

I boken Spying for the Early Vasas - Intelligence in Sixteenth-Century Sweden, redogör Martin Neuding Skoog, lektor i militärhistoria, för hur underrättelseverksamhet blev en central del av det svenska statsbyggandet redan under 1500-talet. Genom nätverk av spioner, diplomater, köpmän, soldater, präster och bönder samlade staten in information om militära hot, politiska planer och utvecklingen i omvärlden.

– Forskningen visar att den svenska staten bedrev systematisk och strategisk underrättelseverksamhet redan under Vasatiden, trots att Sverige då var en relativt liten och perifer stat i Europa, säger Martin Neuding Skoog.

Kungen styrde underrättelsearbetet personligen

Ett av studiens viktigaste resultat är att den svenska underrättelseorganisationen skilde sig från flera andra europeiska stormakter vid samma tid. I exempelvis England och Italien byggdes mer centraliserade underrättelsesystem upp, med särskilda spionmästare och avancerade sekretariat.

I Sverige var organisationen i stället decentraliserad men starkt knuten till kungamakten. Gustav Vasa deltog personligen i underrättelsearbetet, analyserade rapporter och kunde till och med bestämma vilka förklädnader agenter skulle använda.

Underrättelsenätverken organiserades främst genom regionala fogdar, slottsguvernörer och militära befälhavare. Viktiga gränsfästen som Kalmar, Älvsborg, Viborg och senare Reval (nuvarande Tallinn) utvecklades till underrättelsecentraler där information samlades in och skickades vidare till kungen.

Bönder och köpmän användes som agenter

Studien visar också att underrättelsearbetet byggde på ett brett nätverk av personer från olika samhällsgrupper. Köpmän, studenter, diplomater och soldater användes för att samla information under resor utomlands. Även bönder i gränsområden spelade en viktig roll eftersom de kunde röra sig över gränser utan att väcka misstankar.

– Några underrättelseinstitutioner av dagens typ fanns ännu inte. I stället var underrättelseinhämtningen en integrerad del av både den civila och militära förvaltningen, säger Martin Neuding Skoog.

I vissa fall genomfördes rena spionoperationer där agenter reste förklädda till exempelvis hästhandlare eller handelsmän. Krigsfångar och avhoppare förhördes regelbundet för att få information om fiendens planer och militära styrkor. Övervakning och kontraspionage utvecklades också snabbt under denna tid.

Studien, som bygger på omfattande studier i svenska och utländska arkiv, har identifierat omkring 500 personer som på olika sätt deltog i den svenska underrättelseorganisationen under perioden.

Fokus flyttades österut

Boken visar också hur Sveriges strategiska intressen förändrades under 1500-talet. Under Gustav Vasas tid riktades underrättelsearbetet främst mot Danmark och de tyska områdena. Från mitten av seklet flyttades fokus alltmer österut mot Livland (nuvarande Baltikum) och Ryssland.

Denna östliga satsning gjorde det möjligt för Sverige att bygga upp ett omfattande underrättelsenätverk i området redan innan Erik XIV:s expansion i Baltikum. Svenska agenter var samtidigt verksamma över stora delar av Europa.

Underrättelser blev en del av statsbyggandet

Enligt studien spelade underrättelseverksamheten en viktig roll för svensk utrikespolitik, militär strategi och nationell säkerhet. Information användes för att bedöma hot, följa militära uppladdningar och fatta beslut om krig, diplomati och allianser.

Forskningsresultaten visar också hur behovet av information bidrog till att bygga upp statliga strukturer och stärka kungamakten under Vasatiden. Trots att Sverige saknade de mer avancerade institutioner som fanns i andra europeiska stater lyckades man skapa ett omfattande och effektivt system för underrättelseinhämtning.

– Det som gör den svenska underrättelseorganisationen anmärkningsvärd är inte främst dess tekniska sofistikering, utan omfattningen och den pragmatiska och innovativa användningen av nätverk och information, säger Martin Neuding Skoog.