Sök
  • Start
  • Professorn som kom in i kylan

Professorn som kom in i kylan

Han ville ge nya perspektiv i den svenska Nato-debatten men blev kallad naiv och landsförrädare. Då var det en obehaglig upplevelse. Nu, fyra år senare, har Linus Hagström använt händelsen i sin forskargärning och publicerat en självbiografisk artikel. Och fått en rikare forskningsagenda på kuppen.

Det var för fyra år sedan som Linus Hagström och en forskarkollega på Försvarshögskolan kastade sig in i den svenska Natodebatten. De tyckte att den svenska debatten alltför ensidigt och okritiskt förordade ett Natomedlemskap, och saknade perspektiv som de menar kan dras ur forskning om internationella relationer. Sagt och gjort fick de en artikel publicerad på Dagens Nyheters debattsida. I samma stund artikeln kom ut, drog ett drev igång, bland ledarskribenter, försvarsdebattörer och forskare. Det fåtal som försvarade deras ståndpunkt var ofta höger- och vänsterextremister och rysk media.

Anklagades för landsförräderi

– Vi förstod att vi skulle möta motstånd, men inte att det skulle vara så starkt. Vi förväntade oss nog också att det skulle dyka upp någon eller några som höll med oss, som skulle välkomna nya perspektiv. Men det var knäpptyst från de legitima krafter som trots allt håller med oss om att Sverige ska stanna utanför Nato, säger Linus Hagström.

I sin självbiografiska artikel Becoming a Traitor reflekterar han över varför han agerade, reagerade och kände som han gjorde då. Han beskriver tonläget som hårt och oförsonligt. En polariserad och ”twitterfierad” debatt. Det som tog hårdast var att han anklagades för att vara naiv och för att gå gick i Putins ledband eller vara landsförrädare. Det var inte enbart anonyma nättroll som skrev så utan även etablerade debattörer.

“--- I am lying in bed, scanning the Internet on my phone. I should have been able to fall asleep happily as my co-authored op-ed has just appeared online for the most prestigious page for political debate in Sweden. But my initial pride in having had the article published is already giving way to a growing sense of unease. --- the first few comments are critical and demeaning, and I start to worry that those who want Sweden to join NATO will not yield so easily. Lying there wide-awake in the light of early dawn I am haunted by two disturbing thoughts: Am I unqualified to take part in this debate? Do I sympathise with Russia? I know that the answer to both questions is no, but cannot help also feel: ‘well, maybe’.”

Han beskriver upplevelsen av att vara ute i kylan, inte bara i debatten utan även i sociala sammanhang och inte minst på arbetsplatsen. Några kollegor på Försvarshögskolan skriver kritiska men mer sakliga repliker på debattartikeln. I princip ingen säger något rakt ut till Linus Hagström utan han får höra rykten på omvägar, däribland att kolleger på Försvarshögskolan är rasande, tycker att deras synpunkter skadar hela Försvarshögskolan och ville få bort de båda forskarna.

Markerade oberoende

Båda författarna var relativt nya på Försvarshögskolan och anade kanske att många kollegor inte skulle hålla med dem. Att de ändå skrev artikeln menar Hagström kanske handlade om att de omedvetet ville markera sin roll som fria forskare på ett lärosäte som står Försvarsmakten nära. Han tillstår utan omsvep att det var en delvis barnslig instinkt.

I artikeln återkommer han till känslan av att inte helt passa in och att vara annorlunda än majoriteten.

”--- I did not pay much attention to the question of identity and difference until I was 13 years old, when my family moved to a house in a more affluent town further north of Stockholm, populated largely by private sector employees and owners of small businesses. From early on, I had the feeling that I was not going to be accepted here. Other kids made fun of my round glasses and red winter jacket and called me a communist. Verbal abuse was soon intertwined with mild physical bullying.---”

Relaterar till egen forskning

– Som forskare har jag länge intresserat mig för dominerande narrativ och hur de uppstår, vad en diskurs gör med människor och hur det känns att gå emot diskursen. Jag har tidigare bl a forskat om förräderidiskurser i Japan och insåg att jag nu har varit med om något liknande själv. Jag förstod verkligen hur det kan kännas att utpekas som landsförrädare. Då tänkte jag att jag ville skriva något självbiografiskt om det, säger Linus Hagström.

“--- We are indeed being accused of both naivety and treachery. I know these are not the same thing, but both allegations pull the rug from under my feet in similar ways. In the end, it does not really matter whether I am writing ludicrous things because I am colluding with the enemy or because I just happen to lack expertise. The little support we do get does not make things any easier, as it comes mostly from people and organisations I do not want in my corner. ---”

Blivit en bättre forskare

Att artikeln kom ut först nu har sina givna skäl.

– Det hade varit svårt att skriva den då, 2015. Jag var lite för osäker för att göra det och den värsta stormen behövde blåsa över. Med åren har jag också fått en tydligare position på Försvarshögskolan och det underlättar, säger Linus Hagström.

I backspegeln ser han också hur han kommit ur starkare, inte bara som person utan också som forskare:

– Det jag upplevde har verkligen berikat min forskningsagenda och nu är jag tacksam för det. Jag har breddat mig empiriskt, teoretiskt och metodologiskt.

Händelsen har i grunden inte avskräckt Linus Hagström från att ifrågasätta dominerande uppfattningar – det är möjligen en del av hans personlighet och viktigt i rollen som forskare. Han vill fortsätta att bidra till vad han kallar ett akademiskt klimat med högt i tak, där kritiska synpunkter och dialog uppmuntras.

Han utesluter inte heller att han kommer att ge sig in i Natodebatten igen, men bättre rustad denna gång.

Publikation

Becoming a Traitor, Life Writing, Linus Hagström, Försvarshögskolan, 2019,
doi: 10.1080/14484528.2019.1644986