Sök

Sök
  • Start
  • Satelliter, komplexa system och samhällssäkerhet
Anton Lomaeus

Satelliter, komplexa system och samhällssäkerhet

En mikrosatellit som tar reda på hur vi undviker att jorden träffas av kometer – det är vardagen för Anton Lomaeus. Han är systemingenjören från KTH, som via masterprogrammet Utveckling av system för försvar och säkerhet hamnat i rymdindustrin. Favoritintresset är – föga förvånande – samhällssäkerhet och komplex teknik.

Vad är det som fascinerar med komplexa system?

– Man måste börja med att skilja på komplexa och komplicerade system. Komplexa system har delar som inte går att förutse, ofta för att det finns en människa med i bilden. Det som fascinerar kan vara det analytiska arbetet med hjälp av olika modeller som krävs för att skapa en tillräckligt hög förståelse för att kunna bedöma resultatet och värdet av systemet.

– Efter min kandidat på KTH arbetade jag med marina ledningssystem på ett konsultuppdrag mot Saab. Fram till dess hade jag varit mer inriktad på specialisering inom olika områden. Men där väcktes mitt intresse för systemrollen och en mer övergripande syn och förståelse för systemen, istället för fördjupning i detaljer.

Vad var det som lockade med en mer övergripande syn?

– Jag ville få bättre helhetsuppfattning av hur systemen fungerar och ta fram effektiva produkter. Under framtagandet av en kvalitativ produkt behöver en mängd viktiga beslut fattas. Besluten ska vara välgrundade, och det är bara möjligt när de påverkade parterna är identifierade och deras påverkan är utvärderad. För det behövs helhetsbilden. Dessutom behöver man genomföra en avvägning för att säkerställa att nyttan och effektiviteten maximeras med beslutet.

– Sen var det faktiskt på Saabs intranät som jag såg att Försvarshögskolan tagit fram masterprogrammet Utveckling av system för försvar och säkerhet. För mig blev det ett tydligt bevis på att det övergripande perspektivet är ett generellt behov som marknaden har. Eftersom jag ville arbeta med komplexa system och bidra till samhällssäkerhet var det självklart att jag skulle ta möjligheten att få inblick i hur svensk säkerhet fungerar – och hur samhällssystemen är uppbyggda för att stödja säkerheten.

– Jag var med i den första årskullen och blev klar till sommaren 2021.

Utveckling av system för försvar och säkerhet – internationellt masterprogram

Hur skulle du beskriva masterprogrammet Utveckling av system för försvar och säkerhet?

– Med dagens högteknologiska system så krävs det att personer är experter på sina områden och väldigt smala i sina roller. Men för att ett system ska bli en fungerande produkt behöver det sättas ihop på ett balanserat sätt. Det kräver ett större perspektiv och optimering på hög systemnivå. Masterprogrammet ger dig grunden för att kunna vara spindeln i nätet, den som kopplar ihop alla delar och får det att bli en fungerande helhet.

Vad är det bästa med din yrkesroll?

– Att otroligt många väldigt roliga och intressanta teknikprojekt kräver den här rollen. Jag lär mig nya saker hela tiden inom så många olika områden. Teknik har alltid varit ett fritidsintresse och en hobby för mig, och nu kommer jag i kontakt med väldigt spännande olika perspektiv. Jag vill fortsätta utvecklas inom systemingenjörsrollen och fortsätta arbeta med komplexa samhällsviktiga projekt.

Berätta om ditt arbete på teknikkonsulten AFRY. Vad gör du?

– För tillfället arbetar jag med rymdteknik i ett uppdrag hos GomSpace som ska leverera mikrosatelliten Juventas. Juventas ska utvärdera potentiella tekniker för att avvärja farliga kometer på kollisionsbana med jorden på uppdrag av European Space Agency, ESA. 2024 kommer Juventas testas skarpt, för då skickar ESA upp forskningssatelliten Hera med två mikrosatelliter, där den ena är Juventas.

– Juventas ska bland annat ha med sig gravitationsmätare, djupgående radar och kameror för att analysera vad som händer när olika projektiler träffar kometen. Det kommer till exempel vara intressant att ta reda på vad kometerna består av och hur mycket material som lossnar när de träffas av projektilerna.

– Jag ansvarar för Juventas framdrivningssystem. Jag har rollen som systemingenjör och bidrar även i projektledarrollen. Uppdraget kombinerar mitt intresse för samhällssäkerhet och komplex teknik. Systemingenjörer skiljer sig ofta från många andra ingenjörer som arbetar mer med ettor och nollor – vi arbetar mer med skalor utan entydiga rätt och fel. Det hänger ihop med att människan är en väsentlig del av systemet. Interaktionen däremellan måste utvärderas för att komma fram till ett optimalt system.

Just satelliterna kommer skötas på avstånd, utan människor som ska interagera så mycket i systemen.

– Ja, i det här fallet styrs förstås systemen efter uppskjutning på otrolig lång distans, så den mänskliga integrationen är ovanligt liten. Men den mänskliga aspekten finns med hela vägen – från initiala utvecklingen till uppdragets slut. Jag har kontakt med involverade aktörer som behöver samarbeta för att få till ett pålitligt system. Det handlar mycket om att lyssna, förstå och att se till att alla perspektiv får utrymme att lyftas och diskuteras.

– Och längs vägen, under processen, skapas kunskap, som det gäller att ta vara på. Det ligger i min roll att observera, analysera och utvärdera varför de iakttagelser man gör blir just på ett visst sätt, och att dokumentera på ett lättillgängligt sätt. Det är otroligt viktigt att det finns en spårbarhet i de lärdomar vi gör. De ska föras vidare.

Hur vet man att ett komplext system är färdigt?

– Testa, testa och testa i scenarier som efterliknar verkligheten för att verifiera att samtliga komponenter fungerar – och sedan testa att delsystemen fungerar när komponenterna kopplas ihop. Man vet aldrig till 100 procent, utan det är alltid ett risktagande, men då har man minimerat sannolikheten för att problem uppstår.

– Det är en avvägning, och det ingår i uppgiften att balansera risker mot kostnader och tid. Om ett problem upptäcks när det fortfarande är på marken, så är det bara en dyrare och mer tidskrävande åtgärd att ordna det. Men så snart satelliten är ute i rymden finns sällan någon möjlighet att åtgärda problemet – och då har man troligtvis ett helt förlorat system.

– Om vårt system skulle fallera så att det skadar omgivande system så är det en katastrofal händelse. Det handlar om väldigt många miljoner kronor och det får helt enkelt inte hända. Just i det här fallet handlar det om forskning. Men hade det varit ett riktigt uppdrag av det vi undersöker så skulle konsekvenserna vara ödesdigra.

Visst är det så att du uppskattar just riskanalysen?

– Ja, det absolut roligaste är just att vara med på de här riskanalysmötena och driva diskussionerna med experter inom flera områden. Det finns så mycket att lära sig från diskussionerna, men också att se intresset och passionen från deltagarna. Alla vill leverera väl fungerande system och känner en enorm stolthet över produkten. Jag tror att många motiveras lite extra av det allmännyttiga som finns med den här produkten.

Hur förbereddes du för det här under masterprogrammet?

– Den kurs som går under namnet ”Metod för utveckling av system för försvar och säkerhet” var extra givande, och jag använder den kunskapen nästan dagligen. Till stor del är det just riskanalysen som jag tar med mig i det praktiska arbetet. Att se på systemets ingående delar utifrån krav, därefter ta fram systemkonceptet och titta på risker med systemet, och vilka aktörer som påverkas. Och ta med det tillbaka in i processen: Vilka ska få påverka hur systemet ska vara? Hur ska man koppla ihop dem, så att de får säga sitt, ta vara på deras kunskap, och ta fram ett system som inte är bäst för någon enskild, utan för samtliga? Och sen bygga på ytterligare kunskap för att undvika risken för svagheter.

Vilka egenskaper är viktiga i din yrkesroll?

– Noggrannhet, för om man slarvar i sin roll kan det få allvarliga konsekvenser. Men också ha social kompetens, vara öppen för olika åsikter och perspektiv. Det gäller att inse vad man inte förstår, så att man kan skaffa sig den kunskapen man saknar. Det handlar om att kunna ställa rätt frågor och bedöma att man fått de svar som behövs och när svaren är tillräckliga för att fatta rätt beslut.

Dela:
Publicerad 2022-04-26 Uppdaterad 2022-04-27