Perspektiv på miljökrisen och Arktis

Eric Paglia kom som 23-åring 1993 till sin mors hemland Sverige för "att pröva på det i ett år". 2005 började han arbeta på dåvarande Crismart vid Försvarshögskolan och 2016 disputerade han i ämnet miljöhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan.

– Jag läste ett magisterprogram på Stockholms universitet. Där träffade jag Bengt Sundelius som senare skulle grunda Crismart, säger Eric Paglia. De första åren i Sverige jobbade jag på olika radiostationer. Jag var frilansjournalist på Sveriges Radios utlandssändningar och startade en egen radiostation Rocket som sänder på FM 95,3 med programmet Think Globally. Vi har också en podcast www.thinkgloballyradio.org. Jag lärde mig mycket om miljöfrågor av de forskare jag träffade. En av experterna var professorn i miljöhistoria Sverker Sörlin vid KTH.

– På Crismart arbetar många doktorander och jag tänkte att det kanske även var något för mig. Jag var intresserad av miljöhistoria och tack vare att jag höll kontakt med Sörlin fick jag bli doktorand vid KTH med Sörlin som handledare.

På Crismart har Eric Paglia bland annat studerat orkanen Katrina i USA och den stora torkan i Australien och hur miljön skapar en kris som är kopplad till klimatförändring.

Arktis är noden

Efter fem års studier var Eric Paglia med färdig med sin doktorsavhandling The northward course of the Anthropocene med underrubriken Transformation, Temporality and Telecoupling in a Time of Environmental Crisis. Eric Paglia tänkte först studera vattenfrågor i Florida och Australien men kom med i ett forskningsprogram om Arktis på KTH vilket ledde till fältstudier på Svalbard.

– Arktis är noden för avhandlingen. Jag har varit där tre gånger. Alla trådar knyts ihop i den före detta gruvbyn Ny-Ålesund som på vintern har cirka 30 invånare. Under sommaren växer antalet till 150 då det kommer forskare från nio länder som representerar mer än halva jordens befolkning.

Miljökrisen är en historisk period

I avhandlingens fem artiklar försöker Eric Paglia öka förståelsen för och ge nya perspektiv på miljökrisen, Arktis och den föreslagna nya geologiska epoken antropocen.

– Avhandlingens kärna är att miljökrisen är en historisk period och inte en händelse som en orkan eller ett oljeutsläpp. Perioden började efter andra världskrigets slut. Efter hand har medvetenheten växt. Man inser att vi skapar stora problem och att vi måste göra något åt det innan hela det komplicerade klimatsystemet tippar över och bryter samman.

Arktis med smältande glaciärer är enligt Eric Paglia en viktig del av krismedvetandet och skapar en känsla i många länder långt från Arktis att det faktiskt går att göra något.

Klimatfrågan är en ödesfråga

– Paradoxen är att ju mer isarna smälter desto lättare går det att komma åt olja och gas i Arktis och frakta den därifrån på nya och kortare vägar. Och ju mer växthusgaser vi släpper ut desto fortare smälter isarna i Arktis. Den paradoxen finns också i antropocen som föreslagits bli den geologiska epok som efterträder halocen som började för över elva tusen år sedan. Med antropocen menas att människan påverkat jorden så mycket att det bildats en ny geologisk epok. De frågor som ställs i Arktis är samma som vi ställer om jorden. Hur mycket resurser kan vi ta ut? Människans historia har påverkat jordens historia.

Klimatfrågan verkar ha efterträtt kärnvapenhotet som människans ödesfråga.

– På 1960-talet talade vi om en miljökris. Då kom Rachel Carsons Tyst vår. Under 2000-talet har miljökrisen blivit en klimatkris. Vetenskapen skapade en krismedvetenhet som blev en social medvetenhet som i sin tur omsatts i politik och nu nått den högsta toppen.

Klimatfrågan på högsta nivå

Köpenhamnsmötet 2009 gick till historien som ett misslyckande. Inga avtal om tider och siffror. Eric Paglia däremot ser mötet som bekräftelsen på att klimatfrågan nu kommit upp på den högsta nivån. Det illustreras i hans avhandling med bilden där världens ledare med president Obama i ledningen är samlade i ett rum för att lösa frågan. Bredvid Angela Merkel sitter Fredrik Reinfeldt. Sverige var då ordförandeland i EU.

– Men Sverige kunde gott ha suttit bland världens stora på egna meriter, säger Eric Paglia. Sverige är en viktig del av krismedvetandet. Om några år är det 50 år sedan den stora miljökonferensen hölls i Stockholm. En del av min forskning handlar om vilka röster som bli hörda och hur opinion förvandlas till politik.

Vetenskap i utrikespolitiska syften

– En annan del av min forskning är hur länder använder vetenskap i utrikespolitiska syften och för att förstärka sin legitimitet. I Ny-Ålesund har Kina sinYellow River Station med två stenlejon vid entrén. Kina vill visa att man bryr sig om Arktis och att man ser frågan på lång sikt, kanske 50 år. Norge administrerar forskningsbyn och det är viktigt för att stärka den norska suveräniteten. På Svalbard finns ju också ryska gruvsamhällen. Nordisk forskning och kultur har använts för att skapa ett symboliskt territorium utanför de egna gränserna.

Telecoupling är ett relativt nytt begrepp som passar in i den globala världen. Begreppet beskriver hur saker kopplas samman över långa avstånd. Det som händer i Arktis stannar inte där och den största påverkan på Arktis kommer från Asien.

Så det är en social koppling som gör att en indier måste åka till Svalbard för att se om det finns något samband mellan förändringar i Arktis och monsunregn i Asien. Eller att en amerikan som bara tänkt stanna i Sverige i ett år drygt 20 år senare tillbringat en del av sina studier i Arktis istället för i Florida.

Crismart, Nationellt centrum för krishanteringsstudier, ingår sedan januari 2018 i Centrum för totalförsvaret och samhällets säkerhet vid Försvarshögskolan. Idag arbetar Eric som postdoc på avdelningen för Historiska studier av teknik, vetenskap och miljö vid institutionen för Filosofi och Historia på KTH:s skola för arkitektur och samhällsbyggnad.

Kontaktuppgifter till Eric Paglia

Publikation:

The northward course of the Anthropocene – Transformation, Temporality and Telecoupling in a Time of Environmental Crisis