Därför håller soldater ihop i strid

Hur klarar soldater att samverka och fatta beslut i kaoset på slagfältet? En ny avhandling från Försvarshögskolan tar soldaternas egna berättelser som utgångspunkt och utmanar tidigare forskning om sammanhållning i strid.

I krig är det avgörande att militära enheter kan agera samordnat, men vad är det egentligen som gör det möjligt? I sin avhandling undersöker Daniel Smith stridens dynamik inifrån, baserat på etnografiska fältstudier vid frontlinjen i Ukraina under motoffensiven 2023.

– Jag var intresserad av vad vi kan lära oss av ett pågående, högintensivt krig i Europa. Mitt forskningsprojekt var inte utkristalliserat när jag började samla data, men under arbetets gång blev det tydligt att tidigare forskning om sammanhållning i strid och den empiriska verklighet jag såg i Ukraina inte matchade varandra. Då blev det såklart intressant att studera just det, säger Daniel Smith, kapten och doktorand i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan.

Till skillnad från tidigare studier som ofta fokuserat på strukturer och ledarskap, tar forskningen avstamp i de stridandes egna berättelser. Resultatet visar att sammanhållning i strid, så kallad combat cohesion, är ett tillfälligt fenomen som bygger på tre centrala förutsättningar: självbild, ledarskap och delad stridsförståelse.

Strider för att bevara sig själv

En av avhandlingens viktigaste slutsatser är att soldater inte främst motiveras av patriotism eller lojalitet med gruppen, utan av viljan att bevara sin självbild – det egna narrativet om vem man är och vill fortsätta vara.

– För många ukrainska soldater handlar det om att skydda sina relationer, sina framtidsdrömmar och sin plats i världen. Här blir till exempel mobiltelefonen en livlina till det civila livet och påminner om varför man kämpar, säger Daniel Smith.

Att i militär utbildning försöka riva ner den civila identiteten för att bygga upp en "soldatidentitet" är därför kontraproduktivt, menar han.

– Motivationen finns redan, rotad i den personliga historien. Krig hotar på ett grundläggande sätt vilka möjliga framtider som kan finnas, och även om en människa inte har tänkt på det tidigare kan en stridande roll bli den enda rimliga vägen framåt för att kunna fortsätta vara sig själv, säger han.

Ledarskap är en fråga om upplevd legitimitet

Förtroendet för ledarskapet är avgörande för sammanhållningen, men inte i form av formella meriter eller rang. Det handlar om hur soldaterna upplever sina chefer i stunden.

– En chef kan ses som hård men rättvis av vissa, och som svag eller arrogant av andra. Det är soldatens egen berättelse om ledaren som avgör om order följs eller inte, säger Daniel Smith.

Ett gemensamt språk för strid

Den tredje komponenten handlar om träning, men inte för att kunna marschera i perfekta formationer. I stället förespråkas en bred repertoar av realistiska scenarier där soldaterna lär sig att tolka stridens logik, fatta beslut och agera självständigt i osäkra lägen.

– Ju fler tänkbara situationer man tränat på, desto mindre kaotisk upplevs verklig strid. Det skapar trygghet, förmåga till improvisation och motståndskraft mot stress, säger Daniel Smith.

För framtidens försvarsmakt

Han hoppas att forskningen ska användas för att förstå försvarsvilja och utveckla den militära utbildningen och befordringsgången.

– Avhandlingen bryter mot tidigare forskning och vanliga uppfattningar om hur man borde göra för att skapa slagkraftiga och kompetenta förband. Den som är intresserad av det ryska invasionskriget i Ukraina, modern krigföring, eller är allmänmilitärt intresserad har definitivt mycket att hämta i den här avhandlingen, säger han.