Så kan mindre stater skapa operativt djup utan stora resurser

Vad betyder djup i militära operationer, och hur kan det användas när det fysiska utrymmet är begränsat? I sin doktorsavhandling utvecklar Anders Ekholm ett nytt sätt att tänka kring operativt djup, där fokus ligger på problemlösning, kreativitet och anpassning snarare än geografi.

I sin avhandling visar Anders Ekholm, överste och doktor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan, hur mindre aktörer kan skapa förutsättningar för att påverka en starkare motståndare. Genom fältstudier i Israel utmanar han etablerade idéer om operationskonst och lyfter vikten av kreativitet, anpassning och kognitivt djup i moderna militära operationer.

– I krigföring talas det ofta om behovet av operativt djup, att ha utrymme i tid och rum för att kunna manövrera, försvara sig och slå tillbaka. Men vad händer om en stat helt enkelt saknar det fysiska djupet? Går det ändå att skapa handlingsutrymme och uppnå militär effekt? Det är kärnfrågan i min avhandling, säger Anders Ekholm.

Israel som fallstudie

Han har undersökt hur Israel utvecklat en operativ doktrin trots sin geografiska begränsning. Genom intervjuer med israeliska generaler, militära övningar och analys av faktiska operationer, har han fått inblick i hur Israel hanterar bristen på fysiskt djup.

Djup är mer än bara geografi

En av slutsatserna i avhandlingen är att operativt djup inte enbart handlar om geografi.

– Jag menar att vi behöver tänka bredare, att djup även kan vara kognitivt. Det handlar då om att skapa utrymme för handling genom nytänkande, flexibilitet och förmågan att överraska motståndaren.

Från linjärt till cirkulärt tänkande

Traditionellt har militära operationer beskrivits som linjära med en frontlinje i ena änden och ett skyddat område bakom. Djup har då setts som ett fysiskt avstånd bakåt där logistik, ledning och reserver finns. Men enligt Anders Ekholm är den här modellen föråldrad i dagens moderna konflikter.

– I en tid där hot kan komma från alla håll, och där både teknologiska och informativa dimensioner spelar roll, behöver vi tänka mer cirkulärt än linjärt, säger han.

Avhandlingen visar hur det linjära sättet att tänka växte fram under 1800- och 1900-talen i samband med industriella arméer och statliga krigsmakter. Men i dagens konfliktmiljö, där både statliga och icke-statliga aktörer agerar i flera domäner samtidigt, är det mer relevant att se djup som ett dynamiskt och situationsberoende begrepp, menar han.

I stället för att bara handla om fysisk geografi argumenterar Anders Ekholm för att djup också måste förstås i relation till exempelvis tid, sårbarhet, taktik, och perception, det vill säga hur olika aktörer uppfattar var hot finns och hur de agerar.

– Djup kan finnas där en aktör är sårbar, oavsett om det är långt bakom fronten eller mitt i ett cybernätverk, förklarar han.

Ramverk för militär planering

Ett bidrag i avhandlingen är ett nytt ramverk som hjälper analytiker och militära planerare att förstå djup i en modern kontext. Genom att kombinera historiska exempel med begreppsanalys och militära teorier, visar Anders Ekholm hur ett mer mångsidigt synsätt kan leda till bättre beslutsunderlag. Han har också utvecklat en så kallad cirkulär modell, som är ett verktyg för att analysera, förstå och maximera användningen av tillgängliga resurser. I detta avseende är den israeliska försvarsmakten tydlig på ett sätt som ofta är kontroversiellt, i synnerhet i traditionstunga, militära organisationer, menar han:

– De israeliska generaler som jag intervjuat beskriver återkommande hur regler, begränsningar och traditioner som upprätthålls av den egna organisationen kräver avsiktlig manipulation. Syftet är att skapa alternativa sätt att agera som ökar den operativa effekten och möjliggör att motståndaren överraskas och besegras.

Relevant för dagens och framtidens krigföring

Anders Ekholm menar att avhandlingen har stor relevans för militär utbildning, planering och analys. Han betonar också att Sverige, som en mindre aktör i ett större försvarssamarbete som Nato, måste kunna navigera mellan att följa alliansens gemensamma doktriner och samtidigt bidra med egen förmåga och flexibilitet.

– Det innebär att vi både måste kunna tala doktrinens språk och tänka utanför den. För mindre stater, med begränsade resurser men stora ambitioner, kan ett kognitivt och cirkulärt synsätt på operativt djup vara en väg framåt, säger han.