"Ett privilegium att få fördjupa mig i ett ämne som jag verkligen bryr mig om"

Efter tjänstgöring i den brasilianska försvarsmakten och humanitära insatser i konfliktområden runt om i världen valde Henrique Garbino att satsa på forskning. Den 4 september 2026 försvarar han sin doktorsavhandling, där han undersöker varför vissa väpnade grupper använder personminor medan andra väljer att begränsa eller helt avstå från dem.

För Henrique Garbino gick vägen till akademin gick via den brasilianska försvarsmakten och humanitära insatser i några av världens konfliktområden. Innan han påbörjade sina forskarstudier vid Försvarshögskolan 2021 arbetade han med minröjning och civil-militär samverkan i länder som Ukraina, Colombia, Haiti och Tadzjikistan. Erfarenheterna från fältet väckte en vilja att förstå väpnade konflikter på djupet, inte bara genom praktiskt arbete utan också genom forskning.

Hur väpnade grupper fattar beslut om våld och återhållsamhet

Hans doktorandprojekt tog avstamp i en fråga som utmanade vanliga föreställningar om väpnade konflikter.

– Jag hade tänkt på personminor som ett vapen som används ganska urskillningslöst, särskilt av rebellgrupper i inbördeskrig. Sedan upptäckte jag att fler än 50 väpnade grupper frivilligt hade anslutit sig till ett förbud mot personminor. Det fick mig att fundera över varför vissa grupper väljer att begränsa sin våldsanvändning medan andra inte gör det, säger Henrique Garbino.

I avhandlingen undersöker han hur väpnade grupper fattar beslut om våldsanvändning och återhållsamhet. Genom fallstudier från Filippinerna och Colombia visar han att återhållsamhet formas av flera samverkande faktorer, bland annat utifrån stöd från civilbefolkningen, strävan efter legitimitet, organisationens identitet, taktiska överväganden och praktiska begränsningar.

– Vissa grupper avstår från personminor för att de vill uppfattas som legitima. Andra gör det därför att vapnen inte är taktiskt användbara, eller för att de anser att det är fel typ av vapen och de saknar förmåga att använda dem effektivt, säger han.

Ett av avhandlingens centrala resultat är att återhållsamhet och våld kan förekomma samtidigt.

– Återhållsamhet innebär inte nödvändigtvis mindre våld. Ibland påverkar den snarare hur våldet utövas, säger han.

Krävande men också tid och stöd för fördjupning

När Henrique Garbino ser tillbaka på sina år som doktorand vid Försvarshögskolan beskriver han tiden som både intellektuellt utmanande och mycket givande.

– Att genomföra en forskarutbildning kan vara krävande och präglas av osäkerhet, men för mig har det framför allt varit ett privilegium att få tid, frihet och stöd att fördjupa mig i ett ämne som jag verkligen bryr mig om, säger han.

Han lyfter stödet från handledare, kollegor och forskningsmiljön vid Institutionen för krigsvetenskap som avgörande för projektets genomförande.

– Mina handledare uppmuntrade mig att hålla fast vid verkliga problem samtidigt som jag blev mer metodisk, systematisk och teoretiskt tydlig. Jag lärde mig väldigt mycket genom seminarier, forskargrupper och diskussioner med kollegor.

Kombinationen av forskning och praktisk erfarenhet

Möjligheten att kombinera akademiskt arbete med praktisk erfarenhet var en annan aspekt som han uppskattade under forskarutbildningen.

– Försvarshögskolan gav mig flexibiliteten att under doktorandtiden delta i insatser i Ukraina (2022), Nagorno-Karabach (2024) och Gaza (2024), säger han.

Kombinera forskning med humanitärt arbete

Efter disputationen hoppas Garbino kunna fortsätta verka i gränslandet mellan forskning och praktik.

– Jag hoppas kunna ha en fot i akademin och en fot i den humanitära sektorn, säger han.

Han planerar att fortsätta undervisa och utveckla sin forskning inom nya områden, bland annat hur kriminella grupper använder spränganordningar samt de bredare politiska och sociala effekterna av minröjning.

– Ett område jag gärna vill undersöka är användningen av explosiva anordningar av kriminella grupper, även i länder som Sverige. Ett annat är att förstå vad minröjning betyder för lokalsamhällen, styrning och återhämtning efter konflikter, utöver att bara röja förorenad mark.

Samtidigt hoppas han kunna fortsätta delta i humanitära insatser med fokus på ammunitionsröjning och civil-militär samverkan.

– Den kopplingen till praktiken är väldigt viktig. Den hjälper mig att hålla forskningen förankrad i verkliga problem och ger mig möjlighet att omsätta en del av det jag lär mig genom forskningen i praktiken, säger Henrique Garbino.