Resiliens – ett modeord utan tydlig mening i svensk policy

Resiliens har blivit ett nyckelbegrepp i debatten om säkerhet, klimat och krishantering, men vad betyder det egentligen? En ny studie från Försvarshögskolan visar att termen ofta används vagt och motsägelsefullt i svenska offentliga utredningar.

Studien, som nyligen publicerats i tidskriften Critical Policy Studies, visar att begreppet resiliens – eller motståndskraft – saknar en konsekvent definition inom svensk policy.

– Vi ser att begreppet används på olika sätt inom olika områden, och att dessa områden ibland har motstridiga mål. Vad ordet betyder skiljer sig också åt, och har förändrats över tid, säger Noa Melin masterstudent vid Försvarshögskolan, som tillsammans med Oscar Larsson, docent i statsvetenskap, forskade vidare i ämnet utifrån sin kandidatuppsats.

Begreppet har blivit vanligt både inom forskning och politik. Det förknippas ofta med normativt laddade värden som flexibilitet, anpassningsförmåga och återhämtning efter yttre störningar. Men kritiker menar att det också riskerar att bli en tom fras – ett sätt att låta handlingskraftig utan att säga något konkret.

– Resiliens handlar både om att anpassa sig till förändringar och om att stå emot dem. Den här dubbelheten gör det svårt att använda ordet på ett enhetligt sätt i policy och styrdokument. Det fungerar ofta som ett slags modeord utan att det är tydligt vad det faktiskt innebär i praktiken, säger Noa Melin.

Sverige avviker från internationell trend

I studien har de kartlagt hur ofta och på vilket sätt begreppet resiliens förekommer i miljöpolitik, krisberedskap och totalförsvar genom att analysera statliga offentliga utredningar mellan 2000 och 2024.

– Vi blev förvånade över hur sällan det faktiskt används. Det tyder på att Sverige gått en annan väg än till exempel USA och Storbritannien, där resiliens blivit ett centralt begrepp inom både klimatpolitik och nationell säkerhet, säger Oscar Larsson.

Samtidigt har begreppet fått ökad uppmärksamhet i samband med Sveriges inträde i Nato, där det spelar en viktig roll i synen på civilt försvar.

Analysmodell visar begreppets dubbelhet

Analysen bygger på en kombinerad kvantitativ och kvalitativ metod där varje förekomst av begreppet resiliens har bedömts utifrån tre dimensioner:

• System eller aktör: Handlar det om individens eller systemets kontroll?
• Resistens eller anpassning: Är målet att stå emot förändring eller att anpassa sig till den?
• Mål eller process: Ses resiliens som ett eftersträvansvärt tillstånd eller som ett sätt att arbeta?

Resultatet visar att begreppet tolkas på många olika sätt. I vissa fall likställs det med motståndskraft, i andra med anpassningsförmåga. Ibland beskrivs det som ett mål, ibland som en process.

Risk för begreppsförvirring och passivitet

Trots att vissa internationella forskare kopplat begreppet till nyliberal styrning, såg forskarna inga tydliga tecken på detta i det svenska materialet. Problemet ligger snarare i otydligheten.

– Det används för att signalera engagemang, men leder inte nödvändigtvis till handling. Det riskerar att skapa en falsk känsla av trygghet eller handlingskraft, säger Noa Melin.

Efterlyser tydligare språk i politiken

Förhoppningen är att resultaten från studien ska bidra till ett mer medvetet språkbruk i policysektorn.

– Antingen bör man definiera begreppet tydligt och använda det konsekvent, eller ersätta det med mer precisa ord. Annars förblir det just ett signalord – som låter bra, men saknar substans, säger Noa Melin.